Knappt har han hunnit somna innan ett mindre däggdjur (vessla?) slår sina tänder och klor i honom. Sedan tar det en tid innan han somnar på nytt, vaggad av ”Nothing much happens”.

Skogen erbjuder vederkvickelse inför dagens utmaningar. Han landar igen i skeendet. Vad kan dölja sig bortom det uppenbara?

Foto: Gusse

Åren går. Tiden får inte framskrida i lugn och ro utan måste ständigt avbrytas av manifest. Uppmärksammas, uppvaktas.

Skojigt att se återväxten sträva uppåt!

Projekt och sysselsättning är viktigt för pensionärer. Att ha något att göra. Gärna något som intresserar. Träbåtar har länge funnits i hans liv. Egna och andras. Just nu har han ingen egen, men jullen har blivit hos honom. Så han iståndsätter den fast han inte skulle behöva. Får sig på köpet en pratstund med Simsalöfilosofen Joa Strand.

Tänker sig guppande på fjärden med vågornas kluckande mot klinken. Nu är det snarare kliniken som gäller.

Svårt att längre ändra riktning..

Märkligt att en snarlik tillfällig bro rasade följande dag varvid flera skolbarn skadades.

Stuglivet är okomplicerat. Måltider med jämna mellanrum och däremellan sysslor: hugga ved, rensa ogräs, klippa gräs, reparera och snickra, kratta, bränna kvistar, baxa stenar, elda och bada bastu, tömma dasset, tvätta bilen, så och skörda, läsa gamla böcker o.s.v.

Han har märklig dröm på morgonsidan av natten som han besluter sig för att anteckna när han stiger upp. Men han somnar om och när han vaknar har han inget minne av drömmen längre.

Mycket av vad de tänker och gör är konstigt vid närmare granskning. Ändå handlar han på samma sätt av lättja eller för att slippa förklara sig. Inslungad i världen är man ständigt tvungen att agera fast det sällan är till gagn. Kan man låta bli, och i så fall vad är alternativet?

De små blodtörstiga knotten har anlänt igen. De som biter i svettiga armar och ben och lämnar kliande märken. Nu är det för sent för trädgårdsarbete i kortbyxor. Men knotten brukar försvinna till midsommar.

Osäkerheten infinner sig. Är det rätt gjort? Blir det bra till midsommar? Han är nu i ständig rörelse, än västerut, än österut. Däremellan mitt emellan.

Han söker sig till ställen där själen kan få ro. Öppna landskap. Fint att ha tillgång.

Konsert i sikte. Han är ambivalent när det gäller fortsatt sjungande. Är det någon som säger till när det är dags att sluta?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: