Vinddrift

Han förbereder sig halva dagen för att segla till Björnsö efter vatten. Det blir den första ensamseglingen med allmogejullen.

Seglen, som pga riggen måste hållas revade, sitter inte perfekt, men han kommer iväg.

Han kommer fram till butiksbryggan och lovar upp mellan en stor båt med två stycken 350 hästkrafters aktersnurror och en gigantisk muskelbåt med motor större än han kan föreställa sig, åtminstone av ljudet att döma. En gentil gentleman från den ena båten erbjuder sin hjälp, men farfar klarar landningen själv. Därefter släpper han ner seglen och fyller vattendunkarna. Gossen (han kallas så fast han är i farfars ålder) från Simsalö med fru bevittnar landningen och ger tummen upp. I butiken där farfar köper en glass frågar kassatanten om han skall ha bensin, men han kan stolt säga att nej, han kom med segelbåt.

Hemfärden går galant i den sydvästliga vinden, men att kryssa in i det smala sundet mellan Lågören och Simsalö bjuder på svårigheter. Till slut får han vända och försöka den andra, östligare vägen.

Det lyckas, han håller på att missa bryggan, men lyckligtvis fastnar storskotet i en knape och båten stannar tvärt innan den glider in i vassen.

Avklädningen av bomullsseglen tar nästan lika länge som påklädningen, och därefter hänger han dem på tork på tvättlinan. Hela proceduren tar ca fyra timmar, det skulle ha gått på en halv timme med motorbåt, men att segla känns miljövänligare. Och trevligare.

Han fäller ned masten för att undersöka hur han skall höja fästpunkten för vanterna och storfallets block. Det krävs för att storseglet skall kunna hissas ända upp.

Ett plötsligt påkommet kräftkalas ställs igång för att fira Jakobdagen och Elviras och Kristians vistelses slut. Dukning (igen) i båtskjulet.

Inledning kl 16 och avfärd kl 19. Ömt farväl.

Också farfar åker hem och lämnar resterna åt resten. Elvira och Kristian åker via Karis till morgonfärjan från Åbo. Ett femdagar långt intensivt besök är till ända. Alltid lika trevligt.

En kort vistelse hemma för klädtvätt och förberedelse inför följande projekt:

Det blir en heldag med körsång. Först övning i Ekenäs kyrka, sedan konsert.

Konserten är lyckad såväl enligt sångarna och på basen av publikens reaktion. Trevligt att få vara med i ett så välsjungande sällskap.

Efter konserten tar sig kören till släktgården Kansjerf i Bromarv där man intar lunch i en lantligt skön omgivning.

Härpå följer ännu ett uppträdande, denna gång i Bromarv gästhamn.

Huvudartister är Johanna på violin och sång och Henka på klaviatur, men kören får också vara med på ett hörn, sittande bland publiken.

Den sista sången, Sång i mörkrets tid, framförs i köruppställning, varefter kören kör iväg långt in i Bromarvskogarna för att fira kväll på familjen Wagers sommarställe. Johanna och Henka blir kvar för att genomföra ytterligare ett set innan de följer efter.

Farfar, som är chaufför, bryter upp i god tid och tar sina passagerare, bl.a. Hanna, som stiger av i Ekenäs, med sig, men klockan har ändå passerat midnatt innan han är hemma i Grankulla.

Det har varit en givande men intensiv dag!

Efter detta är det skönt att ta sig ut till stugan och ta det lugnt. Höften är sjuk efter allt stående, men lite träslöjd gör gott i regnet.

Blåbär, svamp, potatis, kål, rädisor, spenat är färdiga att plockas. Han börjar med blåbär så snart det slutar regna. Det blir ännu två pajer med svamp och spenat före läggdags.

Och så är det skönt att ta ett morgondopp i potten!