Blunder

Det ljuder i öronen. En lätt huvudvärk. Axlarna är spända. Kanske delvis pga av en överambitiös timme på gymmet. 9 på morgonen.

Han har blivit ombedd att ackompanjera en sångerska på ett dop. På gitarr. Och han som bara övat ”The Entertainer”. På piano. I sju månader. Utan att det löper. Han har sin systers gamla gitarr som han börjar öva på. Lånar ännu en gitarr av sin son. Svårt att avgöra vilken som låter bättre.

Övningarna avbryts av Norge-resan. När han återvänder får han öva ett par gånger med sångerskan. Fingrarna trasslar sig. Han övar lite till. Den andra gången tappar han bort sig. Mitt i sången. Han glömmer var han är och har svårt att hitta tillbaka.

Han underhandlar med en avlägsen släkting. Han nämner att de har träffats på X:s begravning. Efter samtalet kommer han på att det var Y:s begravning. Han hade träffat X på Y:s begravning. Genom att han inte sett X på tiotals år associerade han hen med mötet på Y:s begravning och fick det till att det var X:s begravning.

Nu är han ändå inte säker på om han sagt att det var X:s begravning eller om han fabricerade tanken efteråt. Att han sagt att det var på Y:s begravning men strax därefter kom att tänka på mötet med X.

Tanken flackar.

Dopdagen är han i kanonform. Övar lätt på förmiddagen. I kapellet övar han med sångerskan och allt går som smort, han får t.o.m. in ackordet som han trodde att han inte skulle hinna med. Han känner att han kan det här.

Men när tiden för uppträdandet kommer tappar han konceptet helt och hållet och vet inte var han är. Sångerskan sjunger tappert sin andel trots att ackompanjatören spelar något helt annat. Total blackout. Nu inser han att han inte kan uppträda för publik, nerverna håller inte. Hur han än analyserar spektaklet har han svårt att hitta något positivt i det. Han har gjort bort sig, helt enkelt.

Men efter en tid är han nöjd att han klarade av att spela hela låten felfritt en gång. Låt vara utan publik..

Plötsligt finner han sig igen sjunga i två körer. Jammarkören har igen inlett sin verksamhet och två döttrar har anmält sitt intresse, så det är bara att hänga på. Repertoaren är till största delen bekant trots att dirigenten Johanna har en tendens att göra små ändringar här och var. Att sjunga i kör är lättare än att spela ett instrument eller sjunga solo, man kan alltid hoppas på att någon annan i stämman sjunger rätt när det går fel.

Hjärnan arbetar på högtryck dygnet runt. Genom att den aldrig får vila gör den allt oftare misstag. Alla korsord måste lösas. Wordfeud med flera. Vid läggdags kör den på tomgång med fulla varv. Den försöker fundera ut vilken motion kroppen skulle betjänas av idag. 10.000 steg. 10.000 steg. Eller cykla. Kanske simma?

Han cyklar alltså till simhallen och sätter igång att simma. Målet är 1 km, alltså 40 ggr den 25 m långa bassängen. De andra pensionärerna har blivit märkbart snabbare sedan han senast simmade, det måste ha varit för över två år sedan. Eller tre. Han får stanna och släppa förbi den andra pensionären på hans bana stup i kvarten.

När han kommer hem ser han att dörren till cykelförrådet står på vid gavel. Det kan väl inte ha varit han som lämnade den öppen då han åkte hemifrån för en dryg timme sedan..

Ibland måste man vara drastisk. När ingenting annars förändras. Göra slag i saken.

Men så ändå. Om det inte blir något får man träda tillbaka. Med svansen mellan bena.

Låt se nu.

Han trädde tillbaka. Men på morgonen kombineras stavgången med avhämtning av sambons paket som dirigerats till Kurängens K-handel som ligger intill en av hans vandringsleder. Han har försett sig med den största ryggsäcken för säkerhets skull, men det visar sig att paketen hade rymts i en mindre.

På hemvägen möter han en granne, likaså på stavvandring. Hon frågar var han gått och han berättar att han varit i Knektbrons K-affär för att hämta paket åt sin sambo. Knektbron? Var fick han det ifrån? Knektbron ligger ju åt andra hållet och där finns bara en S-affär.

Båda är namn som han måste anstränga sig för att komma ihåg. Nu råkade Knektbron dyka upp före Kurängen. Det gäller att ta vissa boomers uttalanden med en nypa salt. De menar oftast väl.