Året inleddes med det sedvanliga träningslägret i Salla. I södra Finland föll sedan ingen snö och sporadisk träning på konstsnö i Vichtis gav ingen tröst. Då det högra knät inte höll för årets första tävling blev ett besök hos Jerker påkallat. Han gav en kortisonspruta som gav tillfällig lättnad och en framskjuten placering i slalomtävlingen i hembacken i Noux. Den påföljande superslalom-tävlingen blev däremot ödesdiger. Bakvikt i branten med vridning så det smällde till i knät då triceps-senan lossnade från sitt fäste. Det blev kryck-gång resten av våren, samtidigt som stambyte utfördes i lägenheten och pensionären fick flytta in till sitt pojkrum hos sin ålderstigna mor. Och så kom Coronan som gjorde att backarna stängde och all tävlings- och träningsverksamhet avblåstes. Junior-VM i Narvik, dit han var på väg som funktionär, genomfördes inte till slut.
Under våren kom Laurinkostern Freja, som lämnats i Jakobstad i segelföreningens skjul, att bli ett huvudbry. Skulle pensionären komma i skick för att slutföra vårrustningen, skulle Johan & co på båtvarvet utföra de önskade reparationerna i tid? Nå, allt gick bra, Johan gjorde sitt arbete i sista valeten och pensionären kunde tillbringa en vecka med att utföra ytbehandling på båten. Det kunde ha slutat illa då stegen gav vika och han blev att hänga i en takbjälke. Lyckligtvis stod benen pall för hoppet ner på fast mark. Freja sjösattes och seglades med hjälp av flera tillfälliga gastar ner till hemhamnen i Sjundeå.
Årets lyckträff var ändå vistelsen i Kuggom. Att under hela hösten ha tillfälle att stifta närmare bekantskap med Freja under den grasserande pandemin gav struktur åt tillvaron. Arbetet började varje vardag kl 8 och höll på till sent på eftermiddagen eller kvällen. Veckosluten hemma blev mera harmoniska än de skulle ha varit om sysslolöshet rått under veckan. Gemenskapen bland båtbyggarna värmde.
Nu står vi alltså inför ett nytt år, Freja är nästan färdig i Kuggom och väntar på slutstädning och flytt ut i kylan. Inkvarteringsrummet skall tömmas och prylar och pinaler skall samlas och transporteras bort från Kuggom. Mycket är osäkert; kommer transport till Sjundeå båtklubbs hamn att kunna ordnas mitt i vintern, blir det någon skidsäsong i södra Finland över huvudtaget och kan pensionären anpassa sig till ett stilla hemmaliv i våningshuslägenheten igen? Och hur kommer vaccineringen att framskrida, när kan samhället öppna igen så pensionärer kan träffa varandra på allmänna näringsställen?
Äntligen snö! Hoppas bara att det inte kommer så mycket att det skulle äventyra flytten av Freja till Sjundeå.
Måndag 4.1.
Via tandläkare, livsmedelsbutik och Motonet till Kuggom. Där är redan full aktivitet.
Med en rem från Motonet spänns rodret rakt i hopp om att det skall lägga sig rätt. Det översta gångjärnet fick sig med hammaren och skruvarnas togs ut och fästes igen. Får se om det hjälper..
Ett liggunderlaget från Motonet klipps i bitar och limmas på bockens bärarskivor med Sikaflex. Får se hur länge det håller..
Att montera den nya kompassen är inte så lätt som man kunde tro. Eftersom den har lampan på undre sidan ser man inte gradtalen från styrmans plats. Fundamentets lutning är för stor. Och den nya kompassen går inte att vända upp och ned som det gick med den gamla. En skruv öppnas för att undersöka. Det visar sig vara påfyllningsintaget för vätska. En droppe rinner ut och ersätts med en liten luftbubbla.
Efter förhandlingar med Markus kommer pensionären fram till att antingen måste han stå upp för att se kompassen under segling eller så får han börja åtgärda fundamentet för att få det rakare. Markus tillhandahåller material. Beslutet lämnar han till morgondagen.
Tisdag 5.1.
Dagens tema är ändring av kompassvinkeln. Det visar sig att sågen inte ryms så det det blir hyvel och slipmaskin.
Först görs vinkeln så lodrät som möjligt sedan tillverkas ett mellanstycke för att räta upp vinkeln ännu mera.
Det visar sig att ”skruvtvingarna” från Motonet inte håller måttet, alldeles som Eero sagt. En ordentlig läggs till medan epoxyn ännu är någotsånär mjuk. Hoppeligen inte för sent.
Medan limmet torkar är det bäst att gå till inkvarteringen för att se på Tour de Ski.
Onsdag 6.1. (trettondag)
Fortsätter med kompasskonsolen, slipar och jämnar.
Markus kommer och pratar, han erbjuder ett snabbare impregneringsmedel. En vänlig och hjälpsam individ.
Kompassens vinkel är nu bättre för den nya.
För övrigt gäller det att plocka undan och städa. Jonna och Gusse har anmält besök.
Jonna godkänner pensionärens arbete medan Gusse förhandlar med Markus om renovering av Emerentia.
Efter en rundtur åker paret hem ovch pensionären slår sig ned i TV-soffan för att följa med Tour de Ski och slalom från Zagreb.
Ännu en tur till hallen ger vid handen att konsolen nog blir bra..
Torsdag 7.1.
Tidigt upp för att tömma rummet. Sedan via båthallen för att ge konsolen ännu ett lacklager och ladda bilen med alla prylar som inte lagts i båten. Till slut lämnas nycklarna i postlådan innan färden går hemåt. En givande höst på Kuggom har nått sin ände. Pensionären har kommit till insikt att om man vill ha något gjort på båten är det bäst att göra det själv om man har möjlighet. De timmar han nu lagt ner på båten skulle han aldrig ha råd att betala en proffs för. Det är klart att en nybörjare behöver mera tid och ofta får göra om åtgärder som gått fel, men att lära känna sin båt utan och innan är nog värt besväret. Som dessutom i det stora hela inte var ett besvär utan snarare ett rent nöje. Och ett utmärkt tidsfördriv åt en pensionär som inte kan sitta stilla.
minseglats 