Nu när en stor del av vårt liv är på nätet är det inte lätt att finna spillrorna. Ögat förmår inte fokusera före frukost.
Är det lönt att frukta döden så till den grad att man inte vågar leva?
Bäst att hålla tyst om vad jag tror mig skönja. I en annan dager skulle det kanske te sig annorlunda. Vad vet jag?
Skogen erbjuder förevändning för enskildhet. Sysselsättning utan krav och skuldkänslor. Däremellan kan man slinka till båten för att drömma och fantisera om äventyr som inte blivit av.
Har ändå: dragit ut linan för rullgenuan från däcket mot mantågsstöttorna med hjälp av block. Fyllt på dieselolja från reservtanken. (Motorn svårstartad efter längre stillastående). Fäst det glappande klyset i fören på styrbords sida. (Nån hade glömt muttrarna under däck.) Bytt batterier till radion. Fyllt den gasbytta som senast tömdes. Ätit upp godis som blivit över från senaste seglats. Skurat fågelträck från däcket (Sisyfosarbete).
Så cykelturen. Stundvis sökande, men så här blev det. Mycket vägarbeten, också på cykelvägar. Trafikljus är svåra att undvika i huvudstadsregionen. 24 km plus 8 km på morgonen. Alltid något..
minseglats 