Arbetet på båten fortsätter.
Bottenfärg appliceras. Det får räcka för idag. Han åker till stugan via ABC-stationen där han äter morsdagslunch. Att den är dyrare än vanligt inser han när han har beställt och skall betala. Kaffebröd ingår.
I stugan tar han sig an mattorna som får sig en omgång med Kärchern. Medan mattorna hänger på tork tvättar han golvet där de brukar ligga.
Nästa dag är det talko på gården i Grankulla. Gorvgrillning och samkväm efteråt. Han försöker lägga namn och ansikten i minnet, men det torde vara förgäves. Kanske någon?
Mycket av det som man förväntas tycka och tänka har han svårt med. Krig och elände, eurovision, vett och etikett, allting är ett spel som är svårt att undvika. Om man tänker på saken kan man komma till slutsatsen att hela livet är absurt. Handlingar som leder till katastrof rättfärdigas medan små mänskliga misstag förstoras. Han tappar bort sig i sina tankegångar. Att säga vad man tänker, om man inte tänker lika som den man skall säga det till, är onödigt. Det leder till missförstånd eller käbbel. Oftast är det klokast att tiga.
Att cykla söderut tills havet kommer emot hör till hans favoritsysslor när han inte har annat att göra. Det blir drygt 20 km fram och tillbaka. Nu ligger havet blankt och febril verksamhet råder i båthamnarna.
Tisdag med Alva. Gymnastiken är slut för i vår så det blir cirkus i stället.
Men först skall läxorna göras. Här hos gammelfarmor (100) . Farmor och faster råkar också vara på plats.
Själv är han inte någon stor cirkusvän, men vad gör man inte för att uppfylla barnbarnets önskningar. Det blir inget spunnet socker denna gång, men nog en stor slickepinne och en rejäl påse popcorn.
Och sedan, nästa dag, tillbaka till Hemvikshamnen.
Susan vaxas på babords sida. Solen lyser på styrbords sida så den får bli tills i morgon. Lite i sänder, men det händer.
Följande morgon vaxas alltså styrbords sida innan solen vänder sig mot den. Härefter åker de längs Kynnarsvägen till Håkkes gamla ställe där dottern numera bor. Där ligger masten. Den läggs på en mastkärra som de har med sig från båthamnen och kopplas till en traktor.
Intressenten åker före i bil medan ägaren följer efter i traktorn med masten på släp.
Det är meningen att den förre skall stanna i korsningar och se om kusten är klar. Vid Pickala gård förlorar de kontakten med varandra, Håkke viker in på en väg som förryttaren inte känner till. Efter flera förvirrade samtal och väntan på fel ställe finner de varandra igen och resan kan fortsätta. Masten lämnas på Frejas gamla bockar som lyckligtvis hade kvarglömts i hamnen.
Två gånger samma dag ertappar han sig själv med att inte lyssna till vad folk säger. Först när Håkke berättar var de skall mötas. Det egna antagandet föregår den noggranna beskrivningen. Han blev på ett ställe han kände till i stället för att ta sig till det obekanta.
Under körövningen på kvällen avbryter dirigent Lasse sången för att infoga en paus före slutklämmen. Alla avbryter sången inför pausen förutom en sångare som glatt sjunger vidare. Han förses snabbt med en penna av en alt så att han kan skriva in pausen i sina noter. Vid nästa omtagning pausar han med de andra.
Konsert i Vichtis kyrka:
Alla de fel som begicks under den senaste övningen upprepas. Men det gör inte så mycket då publiken inskränker sig till 9 personer. Han funderar om det är motiverat att fortsätta och hur han skall dra sig tillbaka. Nu har kören två basar av vilka han är den yngre.
I morgon är det talko (vad heter det på svenska, ett frivilligt arbetsläger?)
minseglats 