Vår?

Det verkar som om temperaturen äntligen börjar hålla sig över nollstrecket och snön smälta.

På stugtomten är det ännu snö.

På båten har det läckt in på ett särskilt ställe, just ovanför instrumentbrädan där all elektronik sammanstrålar. Vattnet rinner därifrån ner på golvet. Han har svårt att lokalisera läckan, antagligen kommer vattnet genom fönstret ovanför navigationsbordet, där finns glapp. Håkke informeras, han är på väg till Åland.

Pensionären önskar Håkke en skön seglats, men han svarar att han inte seglar utan färdas med färja. Det var nog pensionären medveten om, men tycker sig minnas att man ibland talar om seglats på färjorna. Silja line bestod ju ursprungligen av samseglande bolag.

Yasen meddelar att han är på väg nästa dag. Det var tänkt att han skulle gå igenom elektroniken, men nu har också Anttis bror, som är expert på området, vidtalats, så det blir ett litet dilemma. Det skall ändå bli trevligt att träffa Yasen.

Och när han kommer visar det sig att han inte är beredd att ta sig an ormboet, så det löser sig på det sättet. De går ut till mutterbyggnaden.

På vägen dit finns ett område som ser ut som ett månlandskap. Det är antagligen dy som tagits upp när man har muddrat.

I mutterbyggnaden hittar Yasen en illa åtgången gästbok där han skriver sitt namn och en hälsning på arabiska. Den senare från höger till vänster som brukligt är. Vännerna dricker ännu kaffe/te på ABC innan de skiljs åt. Kanske blir det seglats i sommar om allt går väl.

Kari informerar att Susans mast ligger vid Håkkes dotters ställe längs Kynnarvägen. Pensionären cyklar dit och får syn på masten.

Den har delvis legat otäckt och är i behov av vård. Det finns ännu mycket att göra innan båten är seglingsklar. Och bra så, projektet lever.

Han lämnade alltså Instagram, men blev kvar på facebook. Där ser man ofta sexiga unga flickor eller barn som spelar instrument så att proffsen bleknar. Eller så det klassiska: en gatumusikant spelar en random melodi, sedan kommer en okänd typ och frågar om hen kan spela den eller den biten och gatumusikanten säger javisst och sedan tar främlingen fram sin fiol eller whatever och exekverar något som anstår en mästare. Vadan dessa fenomen?

Varje morgon kl. 7 söker han upp ett korsord att lösa på paddan. Idag söker han förgäves efter tisdagskorsordet. Till slut kommer han på att det är måndag.

Håkke kallar till båttvätt så tvättstugan får vänta. Han har tätat läckande ställen så båten är torr inombords trots att han går lös med trycktvättsprutan på däck.

Smutsen på ytan lossnar mestadels. Det börjar se bra ut ytligt sett. Arbete som ger synligt resultat är tillfredsställande.

I garaget fortsätter slipandet av dörren. Det är besvärligt att komma åt alla mellanrum. Lappade ställen förstärks med epoxy.

Rutinerna avbryts av Valborgsmässoafton och första maj. I år infaller helgen mitt i veckan så tisdagens samvaro med barnbarnet och onsdagens gubbstretching faller bort. I stället blir det kalasande med gamla vänner, ett gäng som har hållit ihop sedan 60-talet. Den här gången lyckas han vara såpass restriktiv när det gäller drycker att han inte drabbas av den sedvanliga baksmällan. Det är så mycket i görningen att han inte riskerar att utsätta sig för självförvållat illamående. De vanliga ålderdomskrämporna är tillräckligt.

Han noterar när han njuter. T.ex. i stugan när han badat bastu och tagit sig ett dopp i potten. Eller under årets första cykeltur efter en lång vinter. Oroväckande att han är nöjdast när han är ”själv”, ensam. En viss folkskygghet kan skönjas.

Mors gård är krattad inför 100-årsdagen.

Potatisen är satt.

På morgonen kommer Timo och meddelar att han tänkte tömma brunnen med sin pump. Han blir inbjuden på kaffe. Den ena historien följer på den andra, han gillar att prata. Kanske han inte får muntur hemma?

Brunnen sugs snabbt tom och vid avläsning av vattenmätaren kan konstateras att den visar samma tal som på hösten då den senast kollades. Inget har alltså läckt ut.

Därpå till båthamnen för att stryka ett nytt lacklager på inredningsdetaljer.