Man Flu

Han har fått höra att hans skriverier är dystra och negativa. Så upplever han det inte själv och blir därför överraskad. Bloggen är ett forum där han kan lufta på sina tankar och konfrontera dem med/mot läsaren. Att sätta dem i pränt är ett sätt att göra sig av med dem. Det är inte så att han ständigt går och grubblar på livets oförrätter, snarare försöker han ta vara på dess möjligheter. Han har under sin tid som pensionär varit med om äventyr såväl på havet som i skidspåren och backarna. Naturen har erbjudit ro och vederkvickelse, mänskliga relationer omväxling och utmaningar. Kulturen i form av musik och bildkonst har också varit en del av hans liv. Han upplever att han har fått leva ett rikt och mångsidigt liv.

Men samtidigt vill han inte dra sig från att skildra sina misslyckanden och tillkortakommande. Att måla upp verkligheten som ständigt glad och solig är förljuget. Vi som i vår ungdom talade om fred och nedrustning får nu se hur att upprustning är det enda som gäller på alla fronter. Presidentkandidaterna tävlar om vem som omhuldar vapenindustrin mest. Mera till marinen, flygvapnet, luftvärnet och i synnerhet till landstridskrafterna. Stängsel runt hela landet. Det är lätt att försjunka i missmod.

Förkylningen slår till. Veckan före jul när alla förberedelser skall göras är han utslagen. Man flu. Coronatesten visar negativt, men trots det är han svag; hosta och rinnande näsa. En viktig körövning inför uppträdandet på nyårsafton får skippas. Den traditionella bilfärden till Hagalandet i Ingå för inhandlande av julrosor får uppskjutas till den 22.12. Just den dagen då snöstormen drar in över södra Finland. Tungan rätt i mun och händerna krampaktigt runt ratten. Stundtals är det svårt att se om han är på vägen eller i diket. Trots allt klarar han av att avhämta blommorna, leverera till Karis, Ekenäs och Sjundeå och ännu ta sig hem.

Julfriden utlyses i radion från Åbo. Därefter spelas en fosterländsk kampsång. Julen kommer.

Han som trott sig tillfrisknad mår dåligt under julafton. Irritationen i halsen tilltar och han har svårt att tala utan att hosta. Andra visar sig ha liknande problem. Några är hemma i sängen, andra borde vara där. Juldagen stannar han hemma. Att vara tyst irriterar inte luftvägarna. Han är trött, men att vila efter middagen piggar upp. Han börjar fundera när han kan anse flunsan övervunnen och kan bege sig tillbaka i skidspåren. Han börjar försiktigt utföra gymnastiska övningar. Det är lätt att bli handlingsförlamad efter en veckas sjukdom. Han bokar tvättstugan till nästa morgon för att få rena lakan. Med hopp om att han följande dag är utvilad.

Det är han inte, men lyckas ändå genomföra tvätt och mangling av lakan och handdukar. Därpå tvingar han sig ut på en kort promenad med kameran som följeslagare.

Diverse specialeffekter tillämpas. Att leka med bilderna och lägga ut dem på sociala medier håller honom sysselsatt en tid. Härefter försöker han läsa ett kapitel ur Thomas Mann´s Doktor Faustus men finner ideligen att ögonen sluter sig. Han backar ett stycke, läser på nytt, tills ögonlocken igen faller. Så här håller han på, men ger sig inte förrän kapitlet är genomtragglat. Denna ansträngning kräver en halv timmes vila på sängöverkastet.

Följande dag känner han sig färdig för skidåkning. Inte terräng men slalom i Noux. Backen är i gott skick och inte ännu så välbefolkad. Efter 11 kommer flera åkare och det blir kö till den enda i bruk varande liften. I backarna finns det däremot gott om plats, alla står i liftkö. Han tycker ändå det räcker med nästan två timmar åkning efter flunsan. En power-nap efteråt gör susen.

Det verkar som om livet skulle vinna, än en gång!