Fest och vardag

Gamla polaren Peter blir 65 och går i pension och ställer för att fira detta till med fest på Sea-Front i Ekenäs. Raseborgs kulturelit ställer upp med en kavalkad musikaliska framträdanden, oftast med jubilaren i centrum.

Det känns fint att få ta del i festligheterna, både som sångare och gäst trots de senaste årens vistelse på annan ort.

Före festen erbjöds tillfälle att träffa dottern Hanna med sambo och tillsammans med dem besöka det nya konstmuseet Chappe.

Hemåt sedan i natten med mellanlandning/övernattning i Sjundeå.

Hemma igen, måndag, han får jobba med att få magen att fungera, beror det på behandlingen? Det blir småningom varmare, han går ut i trädgårdsgungan för att läsa, Paul Austers ”Sunset Park”, en bok som fastnade när han botaniserade i biblioteket. Egentligen gillar han inte boken speciellt mycket, men har ändå föresatt sig att läsa den.

När han går in igen efter ett par kapitel möts han av hissen som kommer ner efter förrättat värv och inbjudande öppnar den inre porten. Trots sjuka knän och styv rygg tar han ändå trappan , han anser sig inte vara tillräckligt gammal och sjuk för att vara tvungen att bruka hissen.

Han cyklar sedan till behandlingen, som inte vill lyckas idag. För mycket mat under helgen med påföljande förstoppning gör att han gång efter annan blir kommenderad bort för att tömma tarmen och fylla blåsan. Med hjälp av en dos rektalvätska lyckas proceduren slutligen och han kan trampa hem för att duscha och genast därefter plocka upp barnbarnet från förskolan.

Det blir pyssel i trädgården, spel och filmer på paddan, spaghetti, lek i parken och till slut klättring i trädet på hemgården. Trevlig samvaro i största allmänhet.

Följande dag fortsätter kampen med magen. Alla till buds stående medel används till att tömma densamma för att undvika utvisning ur behandlingsrummet. Det lyckas skapligt och behandlingen kan genomföras utan mankemang. Han nämner ändå att han kämpat med magen. Berättar om rektalsprutor och att han använt också Precosa. Det var ett namn som dök upp. Det förklarar ju den tröga magen, säger sköterskan, Precosa är mot diarré!

Medan han cyklar hem funderar han på sin blunder. Kan den tröga magen bero på att han använt fel medicin? Har han gjort bort sig igen? Han överväger om han skall bekänna, men den här gången drabbar det ju bara honom själv. Pinsamt, hur som helst.

Hemkommen tar han sig en titt i medicinskåpet. PEGORION, står det på förpackningen, vid förstoppning och uppmjukning av avföring. Det är alltså ändå rätt medicin och den logiska kullerbyttan berodde på att minnet sviktade igen. Varifrån fick han Precosa?

Han måste nog bli noggrannare med medicinernas benämningar innan det går riktigt galet. I apoteket bad han om Avecyd när han skulle ha Avamys. Fast han alldeles nyss hade skrivit upp det rätta namnet på telefonen. Han brydde sig bara inte om att titta. Farmaceuten insåg lyckligtvis vad som eftertraktades och gav den rätta medicinen.

Dagens behandling föregås av en länk runt Fölisön med Petski.

Trevlig omväxling med motion i huvudstaden. Länge sedan föregående besök på ön, kanske 1967 när Bea och Petski gifte sig i Karuna kyrka.

Efter behandlingen blir det en tur till holmen för att fortsätta arbetet med bommen. Girsågen går bara till 45 grader, det borde ha varit större vinkel. Eller mindre, det beror på hur man mäter. Limmar med epoxi som inte har härdat till kvällen. Får se hur det ser ut på morgonen.

Så långt allt väl. Limmet har härdat över natten och han kan börja bearbeta skarven. Men som så ofta lyckas han sabba åtgärden på slutrakan. Han avlägsnar den säkrande skruven för att kunna hyvla. Och sätter sig på bommen för att inta en bra ställning, vilket givetvis leder till att skarven brister. Bara att ta allt från början.

Eddie har rekommenderat vitlim. En burk EriKeeper har anskaffats men står ingenstans att finna. Är det igen så, att han har försett sig med limmet, lagt fram det på skrivbordet för att inte glömma, men ändå glömt? Ett likadant lim hittas i båtskjulet, men det visar sig ha torkat under vintern. Helt och hållet, ända till botten. Ett nytt försök görs med epoxi. Men härdningstiden är så lång att det nog inte blir av att segla denna gång

En pinne av eneträ får hålla delarna ihop. Till slut tjäras skarvbiten och arbetet förklaras färdigt. Då är det igen tid att besöka Cancercentrum för dagens strålning.

Saker försvinner. Limburken. En pastillask. Saker som han räknar med är plötsligt borta. Han försöker kolla och dubbelkolla, gå igenom och anteckna, men ändå. Lysande idéer, försvunna även de.

Bäst att publicera detta avsnitt innan det också försvinner!