Inför påsk

När våren kommer ställs hågen till båt och stuga. Ännu ingen övernattning men att sitta en stund i båten (som ännu är upptagen) och besöka stugan, andas in atmosfären och kratta försynt på uppfarten ger den rätta känslan.

Veckans konstverk. Till en början verkar det inte bli till något, sedan drabbas han av flow och lägger till flera färglager tills han ger upp och lägger målningen åt sidan. Nästa dag ser målningen inte så oäven ut. Får duga.

Inför konserten måste utrymmet, Köklax kapell, ställas i ordning: stolar och bänkar skall flyttas, inspelningsutrustning skall iordningställas. Konserten avlöper skapligt inför en publik som nog överstiger musikerna i antal. Det är alltså fråga om underhållning.

Koristerna är tvungna att stå den största delen av konserten och han känner att snoret börjar bildas och att magen krånglar. Han undrar om han kommer att svimma och föreställer sig kalabaliken. Men han klarar sig helskinnad och får personligen tack av dirigenten efteråt.

Påsken kommer men pashan är slut i butiken (han lyckas lägga beslag på de sista burkarna). Däremot finns det hur mycket struvor som helst. Dagstidningen utkommer inte i pappersform på flera dagar. Bombningarna fortsätter utan urskiljning. Vädret är grått. Hälsan som har fluktuerat den sista månaden börjar tillåta lite motion. Han har haft skidpåsen packad i en vecka.

Inför påsken är världen i ett bedrövligt tillstånd. Eller har den alltid varit det? Vi begrundar och ångrar våra ringa förseelser medan stormakternas ledare utan samvetskval demolerar planeten. Mänskligheten lär sig aldrig, gräsrötternas motstånd hörs inte när stormen drar fram.