Han gillar att resa själv. Eller för sig själv som man kanske ännu bör säga för att bli förstådd i svenskfinland. Ensam kanske? Allena bland folk. På väg till barn och barnbarn i Norge. Flyg från Finland för att det är hutlöst billigt och behändigt. Tyvärr. Tåg och båt blir betydligt dyrare och mera tidskrävande. Men tåg från flygfältet, lufthamnen, får det ändå bli.


Väl framme blir han hjärtligt mottagen och får följa med till barnahagen efter det äldre barnbarnet. Han konstaterar att också den yngre som hunnit bli ett halvt år har vuxit sedan senast och börjar krypa omkring på golvet. Snart är alla lösa föremål i fara!



Magen krånglar följande dag. Förstoppning förvandlas till diarré på nolltid. Han hoppas att han inte har smittat sina barnbarn. Det blir isolering på rummet. Var är morfar, frågar två-åringen.



Innan dess tumlar han om med barnbarnen och följer två-åringen till barnhagen. Det föresvävar honom att han en gång i tiden har åstadkommit barn som i sin tur har försett honom med barnbarn. Barnbarn är behändiga såtillvida att far- eller morföräldrar inte har det huvudsakliga ansvaret för dem. (Här är det lättare att på finska säga isovanhemmat eller grandparents på engelska. Grossältern auf deutsch.)



Nästa dag är han i skick igen och får följa med den vardag som inte är hans. Han har glömt hur det var med små barn trots att han har haft flera stycken. Han var inte alltid närvarande.

Sedan är det dags att åka hem. Tåget är försenat, men pga att han tagit ett tidigare tåg, då han visste att alla tåg är försenade, blir väntan på flygfältet lång. Då också flyget är försenat blir den ännu längre. Det kommer att vara midnatt innan han kommer till Helsingfors och det sista tåget har gått.


På perrongen i Skoppum besluter han sig för att ringa och tacka för sockorna. De värmer, inte bara fötterna.
Skorna klämmer. De är nya och något för smala för hans breda fötter. Inne i det fullpackade flyget kommer han inte åt skorna för att ta av dem. Han försöker lindra värken genom att röra på fötterna i skorna, men lättnaden är kortvarig. Airbus A319 har inte rum för långa ben. Han funderar på hur han skall komma hem till natten.


Trots att flyget är försenat hinner det pga av medvind fram före midnatt och han tar det sista tåget hem. Resan har varit fin men tröttande. Han är trots allt ingen ungdom längre.
