


Han har ofta handlat överilat pga FoMo. Vilket då har lett till det han har fruktat.

Han vaknar till insikten att han har ett matematikprov som han inte har haft tid att läsa till pga allt skidande. Snart vaknar han på riktigt och inser att han är pensionär och inte behöver någon ytterligare matematik. Däremot har han några sånger som borde inövas…

Efter fyra dagar i backen är kroppen mörbultad. Nu blir det ingen alpin skidåkning förrän i mars. Däremot terrängskidning.
Han prövar sina nanoskidor som har stått oanvända i garaget men konstaterar att de nog har fäste men inget glid. Dessutom är det bara skatepjäxorna som passar. Och det går inget vidare att åka fristil med nanoskidor.
Han googlar absurd litteratur. Hittar Sayaka Murata från Japan och George Saunders från USA. Lånar ”Hur mår fröken Furukura” av den förre och ”Befrielsedagen” av den senare. Av någon orsak gillar han böcker som överstiger hans horisont. Nästa bok blir ”Jag tar inte farväl” av Han Kang. Klassikerna Gide, Camus, Kafka, Beckett m.fl. läste han redan som ung.
Han kontaktar sin nya favorit, Lunnas digiklinik, för att fråga vad han kan göra åt sitt ihärdiga snor i andningsvägarna och får till svar att fortsätta med sköljning med vattenkanna och Dymista-sprej, så han tar sig till Oittans och skidar 13 km.

Snoret blir han alltså inte av med. Det är ibland mycket intensivt och fyller alla skrymsel i skallen för att sedan tillfälligt lätta. Han känner sig inte förkyld och motionerar som sagt flitigt. Under ett ständigt spottande för att bli av med slemmet. Körsjungandet löper igen bättre och de luftbesvär som tidigare plågade honom i synnerhet under körövningarna har avtagit.
Följande dag löper skidorna bättre och slemmet har (tillfälligt?) avtagit.
Programmet för konserten den 27.2. i Tempelplatsens kyrka aviseras. En övning kvarstår då även Ellington skall sjungas inför följande konsert. Och man vet ju aldrig hur det egentligen blir. För själv fungerar det bra att balansera mellan motion och kultur.
Det är svårt att komma loss från det invanda. Att avvika från rutinerna blir svårare ju äldre man blir.

