Skidsport och skoljubileum.

Skidåkning fyller hans pensionärstillvaro om vintern. Det mesta handlar om att på ett eller annat sätt åka eller förbereda sig för att åka skidor. Han medger att han inte är bra på social samvaro men alla kan inte vara salongslejon.

På morgonen åker han till Oittans för att tillryggalägga några kilometer i skogen och samtidigt lämna in de klassiska terrängskidorna för att ömsa skinn. De gamla är slitna. Skinn lägger de som är för lata att valla under sina skidor för att få bättre fäste.

Dagen innan har han besökt Karis-Billnäs gymnasium som firar sitt 50-årsjubileum. Han träffar gamla och nya kolleger och elever.

Gymnasiet frigjorde sig från Karis-Billnäs samlyceum när grundskolan infördes. Han får efter programmet med kaffe och kaka bekanta sig med skolans utrymmen. Det som gläder honom är att han kan besöka sitt gamla klassrum där lektion pågår. Hans efterträdare är mycket tillmötesgående och hittar ett par gamla bilder i fotolabbet. Som han överräcker.

Han blir nostalgisk och känner sig hemma. Några av hans före detta elever är numera lärare. Som vanligt får han fundera en stund innan han känner igen individer, endel kan han inte placera. En trevlig tillställning som han är glad att han besökte.

Tillbaka till skidandet: I morgon tävling i Vichtis. Han vässar och vallar skidorna och packar pjäxor, benskydd, hjälm, handskar och stavar. På kvällen deltar han i lagledarmötet via teams. Han anmäler sig till tävlingar men undrar vad han gör där när det kommer till kritan.

Han är inte beredd. Det gäller alltid att satsa mera än man skulle tro. Ett normalt träningsåk räcker inte. Under fyra åk bättrar han varje gång och har till slut en uppfattning om hur han borde ha åkt. Mycket fortare. De andra deltagarna i hans klass är alla fyra år yngre än han, han är tävlingens äldsta deltagare med råge. En tredje plats blir resultatet. Inte illa, men de är bara fyra deltagare i klassen. Och Kari, som blir andra, har han tidigare besegrat. Arno, som vinner, är i en klass för sig!

Som han tidigare har konstaterat är det gemenskapen som får honom att fortsätta. Och för att de som vinner skall känna sig duktiga behövs det också de som förlorar. Han medger att han kanske inte är den idealiska sambon då hans otålighet gör att han inte klarar av att hållas hemma i gungstolen någon längre stund. Så länge han kan röra sig i naturen; på havet, skogen, skidspåret eller i backen söker han sig till dessa ställen!