Bondbönor..

..är bra som ingredienser till all slags föda, men dessvärre klarar hans mage inte av sådana produkter. De innehåller oligosackarider, ”komplexa kolhydrater som kroppen inte smälter, vilket leder till gasbildning och uppblåsthet när bakterierna i tarmen fermenterar dem.” Jo tack.

Ålderdomen för med sig problem som man inte stötte på som yngre. Det blir allt svårare att hitta livsmedel som magen tål, i synnerhet när man envisas med att inte äta kött. Han skulle gärna hålla sig till en vegetarisk diet med inslag av fisk. Vilket han förstås också gör, men att hitta magvänliga alternativ stöter på problem.

Hela hösten har han tillrätt svamprätter, risotto, lasagne, pajer o.s.v. men nu är de egenhändigt plockade svamparna slut i frysen. En bytta med blåbär till müslin hittar han ännu i det inre av frysen, men sedan är också de slut.

De första banträningarna hålls i Noux. Det känns fint från början men slutbranten vållar problem som vanligt. Han kommer ner som en gammal gubbe, men vid närmare eftertanke är det ju det han är. Kroppen värker efteråt, härligt!

På genomresa konstateras att allting är lugnt i hamnen.

I backen tillverkas mera snö. Träningarna är i full gång. För en gamling gäller det att inte förivra sig, det får räcka med några åk så länge banan inte är sliten. När det blir isigt och hackigt håller inte knäna längre.

Plötsligt kan allting förändras. Man kan inte göra långtgående planer utan måste se tiden an. Det tar sin tid att godta ändringar och att anpassa sig till ny agenda. Planer bör göras med förbehåll för plötsliga överraskningar som sjukdom och död (inte den egna förstås). Det är fint att ha någonting att se fram emot, men man måste vara förberedd på att det kan skita sig. Som när han var på väg till Narvik som funktionär till junior-VM i de alpina grenarna och slet av quadriceps-senan i hemmabacken veckan före. Mästerskapen fick ändå avbrytas på grund av pandemin.

Men lite hopp är bra att hålla kvar, om man slutar tro på framtiden och på sig själv slutar det ofta som man befarar. Så gäller också i världspolitiken, om man är rädd för krig och rustar för det är risken stor att så blir fallet. Vem vågar rusta ned i dessa tider? Det kunde vara värt ett försök..

Det händer att han går för långt och har svårt att hitta tillbaka.

Det händer också att han går för kort och inte slutför det han har inlett.

Han har valt vad han tror att det förväntas av honom framom det han själv vill göra. Är valet etiskt riktigt?

Om man väljer att helt och hållet lämna gemenskapen för att segla runt jorden eller bosätta sig i ödemarken kan man inte delta i sociala tilldragelser och förpliktelser men om man har valt att stanna hemma och vara tillgänglig är det svårare att säga nej utan att ta till nödlögner.

Motionerandet har blivit hans raison d’être, ett sätt att komma undan det övriga. Idag snöar det kraftigt, skidandet kan bli besvärligt så han promenerar till gymmet i stället och hoppas att den snö som faller är tillräckligt för att det skall gå att dra spår i Centralparken.

Följer flitigt Espoon latutilanne för att få uppdateringar om spårens skick. Om inga kommer är det väl bara att bege sig till ort och ställe för att se med egna ögon.

Ingen spårmaskin har dragit fram men ställvis är de hemgjorda spåren skapliga. Det blir i varje fall en uppfriskande tur med klassiska skidor i ett underbart landskap!