..kring het gröt, men kommer inte till skott.
Ytan återspeglar inte hans inre väsen. Han måste uthärda den existens han är dömd till. Utopin är inte realistisk men nödvändig.
Det skulle behövas nytänkande. Såväl individuellt som globalt. Så här kan det inte fortgå! ( men det oaktat gör det) Det skulle behövas en Untergang des Abendlandes och dit är vi tydligen på väg.
Men vad sedan? Vad har vi lärt oss? Synbarligen ingenting hittills. Han går på i ullstrumporna. Det är svårt att vara en nonkonformist i dagens samhälle. Man gör som alla andra, som man ”alltid” har gjort trots att det mesta såg annorlunda ut för hundra år sedan. Under jultiden accentueras detta, medan världen brinner och förtvinar pågår konsumtionsfesten som aldrig förr.
Han söker närmaste prylbutik på nätet, men kommer inte ihåg vad den heter. Börjar med Paul Olsson men inser snart att han var en trädgårdsarkitekt som gått ur tiden för länge sedan. Olsson eller Olson ger heller inget resultat. Först genom att söka den produkt han eftertraktar kan han hitta butiken. Clas Ohlson.
Det gäller att hålla igång. Under en löprunda besluter han sig för att se hur långt han springer på 12 minuter i vanlig takt. Det blir 1400 m. Hemma kollar han på Cooper-tabellen som inte går längre än till 50+ (år) För 50-åringar är hans resultat dåligt. Han tänker att va fan och beger sig nästa dag ut i snöslask och väljer en inte alltför sluttande vägsträcka. Nu springer han 1820m vilket är medelbra för en 50+are. Han är ändå 74 år gammal..
Motionerandet är ett sätt att bekämpa tristessen. Ett annat är bänkidrottandet, nu har skidsäsongen inletts. Under betraktandet får han inte störas.
En miniatyrmålning per vecka är målet, utställning bokad till februari. Korsorden bör lösas liksom Ordlig. Pianoetyderna och körsångerna skall inövas. Gym två gånger och gubbtänjning en gång i veckan. Att ha en resa planerad gör att det finns något att se fram emot. För övrigt trivs han i eget sällskap (Själv). Han inser att han är lite kufisk, men låter det inte bekomma.
Han känner sig vilsekommen i sin omgivning. Vad gör han här, hur har han hamnat hit? Retar upp sig på internet och moderna rackerier som han inte förstår men har svårt att medge. Skriver arga brev till instanser som kräver att han begriper. För många borttappade lösenord, identifieringskrav. Rädsla för att få bankkontot tömt pga öppnade bilagor eller idoga telefonförsäljare. Filer och foton som försvinner spårlöst vid en lätt ofrivillig touch på fel ställe.
Följer seglingsvideor på YouTube och drömmer sig bort på orealistiska seglatser. Lever sig in i konserter, Senast Kajsa Balto med Kork ( Norges radios symfoniorkester) I stället för julallsång på Skansen. Riston valinta sänds för sista gången. Att ta avstamp från vardagen och längta bort är en del av existensen. Dagdrömmarna förgyller tillvaron. Han vill inte bli väckt och kan då verka disträ och frånstötande. Den tidigare upplevda euforin är något han nostalgiskt kan framkalla i tankarna. Det inre livet överträffar det yttre.
Han läser som tidsfördriv och kommer under läsandet på en annan sak han borde göra, men tänker att han läser kapitlet till slut först. När han har läst färdigt har han glömt vad han skulle göra. Borde läsa mera och tillbringa mindre tid på nätet.
Han gör som han har gjort, firar jul med mor och syster. I år deltat också hälften av hans barn och barnbarn vilket gläder honom.
Stiger upp kl. 4 för att baka julbröd. Inte för att han måste, utan för att han har vaknat. Pensionärer borde sova 8-9 timmar per natt. Han sover 4-5 timmar. Det förklarar tankspriddheten och dagströttheten.
Men efter julafton i familjens sällskap sover han gott hela natten. Han har både gett och fått onödiga julklappar. Men det är ju tanken som räknas!
På väg till skidtävling verkade det som om han inte skulle rymmas med i någon transport men efter lite tiggande gav ett gäng till föga innan han steg på bussen men det visade sig att farkosten var något slags liten trimaran där han och en annan sitter på utriggarna medan föraren sitter i mitten på väg till Gumbostrand där de skulle byta till den på Simsalö klinkbyggda utombordsdrivna öppna båten för att ta sig vidare mot Svartbäck, Kokon eller vart de nu var på väg, han skulle först ringa till sin far och fråga lov men kommer inte ihåg telefonnumret trots att han funderar en lång tid men till slut drar han sig siffrorna till minnes men vaknar samtidigt. (Det visar sig att numret var till bostaden i Grankulla och inte alls till holmen i Sibbo.)
minseglats 