Han hamnar i en tidigare aldrig skådad anhopning av trattkantareller under ett rutinbesök till stugan och tillbringar två timmar på ett och samma ställe sittande på en pall. När han har fyllt två stora påsar finns det ännu många kvar. De får bli till en annan gång.
Han trivs i skogen. För sig själv.
Timo har täckt in brunnen ordentligt så att vattnet inte skall frysa i rören.
Lunchalternativen är Hotell Sjundeå, Finpal i centrum eller Abc i Pickala. Han stannar för hotellet, det är närmast och har gott om utrymme och den bästa utsikten. Maten är inte speciellt god den här måndagen. Tofu faller honom inte i smaken och köttbullar äter han inte av principskäl. Men ostsoppan är god!
Härefter följer ett besök på båten. Han hämtar behållare för fuktsamlarpåsarna som Håkke har lovat komma med och städar i sittbrunnen. Det är ännu så varmt att segelsäsongen kunde ha fortsatt, men nu är alla båtar upplyfta, t.o.m. Galatea.
Han trivs med att sitta i båten. För sig själv.
Hösten är långt gången, men kylan har inte infunnit sig. Han förundrar sig över bilister som sliter asfalten med dubbdäck trots att de väldigt sällan behövs numera i södra Finland. Själv kör han med sommardäck till dess att prognoserna börjar gå mot kyligare nätter. Sedan byter han till friktionsdäck. Han tycker att han handlar förnuftigt.
Den första resan till Lappland bokas.
Jammarkören uppträder. Det är honom förunnat att medverka i att få framföra Johannas kompositioner och arrangemang. Vissa visor sitter bra och utförs med briljans medan andra, t.ex. Lasse Mårtenssons ”Come September” är ny i repertoaren och har inte inlemmats i koristernas ryggrad ännu. Han tror ändå inte att åhörarna märker något, de verkar nöjda. Han är glad att hans dotter Sara har kommit för att lyssna.
Han fortsätter att utmana hälsovården. Utan att ha några livshotande symptom passar han på att undersöka hur man kan komma i kontakt med vårdpersonal. Det nya systemet med tillgång till privat vård till samma pris som offentlig för pensionärer är en återvändsgränd. Han får tala tio minuter med en läkare som ger remiss till labbet. Han väntar några dagar på att ta provet, men när han efter ytterligare en tid försöker kontakta läkaren finns denne inte längre att tillgå.
Via Lunna kommer han sedan i kontakt med en vårdare som konsulterar en läkare som ger remiss till labbet. Som så ofta försvinner symptomen efter kontakten, men han har i varje fall en remiss ifall de skulle återkomma. Han medger för vårdaren att han har hypokondriska drag.
Det går kanske för honom som det gick för hen som ropade varg. När faran blir verklig är det ingen som tror på honom längre.
minseglats 