..befinner han sig tillbaka i sitt pedagogiska värv då han anmält sig som frivillig inhoppare på eftis.
I och för sig är det lätt att flanera omkring och se respektingivande ut som ännu en vuxen. Det goda med detta ”uppdrag” är att han kan säga nej om han har något annat för sig eller inte känner för det denna dag. Så hitintills har det blivit bara blivit två arbetstillfällen. Inte särskilt betungande alltså.
Ibland får spontana infall följder som hänger med till slutet. Oftast är resultaten ändå övergående. Drivs man av impulser och avvisar eftertanke får man stå för följderna. Stundom undviker han reflektion då han fruktar att ett nyktert övervägande skulle få honom att avstå från ett våghalsiga företag. Mycket roligt skulle ha blivit ogjort om han hade lyssnat till förnuftet. Å andra sidan skulle olyckor ha kunnat undvikas.
Denna vecka får Alva stifta bekantskap med systers och farmors hundar.
Själv åker han följande dag till Sjundeå för att hjälpa Håkke med potatisupptagningen.
Och dagen därpå skall Susan förberedas för vintern.
Gubbarna får stå i och balansera mellan himmel och jord, men tillslut får de båten inpaketerad. När han kommer hem bokar farfar en resa till Norge för sig och Alva. Så fungerar han. Han får en fix idé och så slår han till. Det må bära eller brista.
Medan han spelar sin repertoar: Träumerei, Entertainer och Preludes (som ännu är i repetitionsfasen) får spenaten puttra i pannan. Till slut finns det endast lite grönt i bottnen. Det skall bli en trattkantarellpaj med spenat.
Han har besökt dottern Sara som är inlagd på sjukhus för gallstensoperation. Hon har redan legat där ett par dagar i väntan på ingreppet. Hon får inte äta eller dricka, febern stiger, men alla operationssalar är upptagna. Personalen kan inte säga när det är hennes tur. Det kan ske i morgon eller om en vecka. Hon är i kö. När som helst kan det vara hennes tur, men inte just nu. Det känns som en roman av Kafka.
Den fjärde dagen meddelar hon på whatsapp att nu bär det iväg..
Han stapplar mitt i ”the Entertainer” som han har spelat utantill länge. Det där med att plötsligt vara vilse på en stig som beträtts otaliga gånger är ett intressant fenomen. Återstår inte annat än att börja från början och förtränga det plötsligt påkomna problemet. Muskelminnet är pålitligare än tanken som ibland irrar.
”A fool and his money are easily parted” är en fras som stannat i minnet från tidiga studier. Vid bokning av flygbiljett försvinner slantarna snabbt. Själva biljetten känns överkomlig, men skall man ha en väska med sig kostar det extra, vill man försäkra sig om att kunna avboka vid sjukdom, önskar man välja sittplats eller försäkra sig blir det genast en massa tilläggsavgifter.
Han känner sig osäker när han bokar eller beställer på nätet. Om det går anlitar han hellre en biljettlucka. Det känns tryggare att få en fysisk biljett i handen överräckt av en riktig människa.
minseglats 