Innehållet i frysen på stugan (bär, svamp och bröd) bör flyttas till stadslägenheten. Men en glassförpackning kanske inte klarar flyttet utan måste inmundigas innan frysen kopplas bort.
Fortfarande funderar han på vad som blir kvar om det uppenbara lämnas bort. Hur skulle han resonera om inget förutfattat stod i vägen? Tabula rasa för pensionären. Hufvudstadsbladet och YLE har varit hans främsta informationskällor men kan han lita på dem? Tvivlet som livsåskådning. De sanningar vi blir itutade är relevanta för likatänkande. Men hur tänker de andra? Är deras sanning mindre relevant? Någon absolut sanning finns väl inte att tillgå. Ny Tid ser på tillvaron med andra ögon.
Absurdismen är en hållning som tilltalar honom, tanken att universum är irrationellt och saknar värden eller syfte. En av de främsta absurdisterna var Albert Camus 1913-1960 som i verket ”Myten om Sisyfos” konstaterar att det till synes meningslösa rullandet av en sten upp för branten kan ge innehåll i livet.
Rörelsen uppstod mellan världskrigen men kan härledas till filosofer som Nietzsche, Schopenhauer och Kierkegaard. Han har svårt att hitta några nutida absurdister, kanske för att vår tillvaro är så absurd att den blivit det nya normala.
Han får kallelse till eftis som vikarie. Det första avlönade jobbet på länge. För tre timmars arbete måste han printa ut skattebok och hinderlöshetsintyg (heter det så?) eller straffregisterutdrag.
Det har regnat. Det är fint att se att barnen fortfarande gillar att leka med vatten, gräva diken för vattnet att rinna i. Vattenvägar. Det har inte ändrat under de 70 år han har varit verksam inom skolvärlden.
I hamnen har förberedelserna för båtupptagning inletts. Bocktalko.
Susans bock flyttas närmare händelsernas centrum. Alldeles intill uttaget för ström och vatten. Praktiskt. Båten töms på prylar och segel. Han tar hem seglen att torka i garaget.
Han har begåvats med ett ytterligare barnbarn. En liten gutt har fötts i Norge. Han har erfarit att det tar några månader innan han kan få personlig kontakt med krypet, men den två år äldre brodern kan han redan umgås med. En tur till fjordlandet närmar sig planeringsskedet
En hög målningar har samlat sig i skrivbordslådan. Han får infallet att höra sig för om har får hänga upp dem i servicehuset Villa Breda. Det får han och olika ramförslag dryftar. Till slut bestämmer han sig för att fästa alla verk med knappnålar utan ram.
Utrymmet fylls. Då behöver han inte gallra så mycket, han hänger upp allt utan urskiljning. Det må bära eller brista.
Farfar och barnbarn besöker sin stamkonsthall Emma. Alltid något nytt att se. Den yngre hade inte tålamod att se alla Karin Hellmans verk.
Nästa dag blir det mera kultur. Han har köpt biljett till konserten Extreme Folk i Black Box på Musikhuset. Utan förhandskännedom. Anne-Mari Kivimäki på ett alltför högljutt och intensivt dragspel, Emilia Lajunen på fiol och nyckelharpa samt Petra ”Pelkkä” Poutanen på kantele och sång.
Den sistnämnda blir kvällens behållning. Hon använder sig skickligt av elektronik så att hon via loopar skapar flerstämmig musik trots att hon är ensam på scen. Väl värt pengarna!
Seglen förs till WB sails. Han får snart meddelande från segelmakarna att genuan är i ett sådant skick att det inte lönar sig att reparera det. Han får offert på alternativ till nytt segel, Segel är dyra. Det lönar sig inte att köpa billiga. Säger de som säljer dyra.
Han dryftar tillsammans med Håkke olika möjligheter.
minseglats 