Ombord.

Så tar han sig friheten att kasta loss. Inte på långfärd utantill släktholmen i Sibbo. En ”seglats” i motvind med inslag av motorkryss.

Väl framme efter elva timmar, de sista under en strålande solnedgång, lägger han sig till vila utan att genast få sömn.

Följande dag inleds ett frenetiskt arbete med att få båten i skick, främst det förbenade ekolodet. Han river bort röret som inte håller tätt och lägger in det i ett rör som finns färdigt bredvid. Den lösningen håller heller inte tätt, men fungerar annars. Han nämner bränslemätaren för kusin Jonas som är hygglig och kommer till hjälp.

Efter lite funderande och mycket jobb är den på plats. Det är lätt när man vet hur saker och ting fungerar. Själv bidrar han genom att borra hål i panelen. Och orsaka kortslutning.

Båten lockar till sig holmens småflickor som får jobba relativt ostört med teckningar och annat.

Nästa dag blir han uppmärksammad på att butiksbåten kommer till Simsalö. Fyra båtar från holmen fylls av folk.

Ett filmteam från reklam-tv åker med butiksbåten och gör reportage på de ställen där den stannar.

Holmens kändis, Gusse, berättar om livet i skärgården. Till slut meddelar båtens personal att nu är det dags att åka vidare. Teamet drar sig motvilligt tillbaka. Ett annat presumtivt intervjuobjekt, Clara, hann de inte med.

Farfar hade länge lovat Alva en segeltur, nu blir det av medan de andra förbereder ett kräftkalas.

Vinden är lätt och det blir en kort kryssning utanför hemholmen, men Alva hinner styra, skota, rulla in genuan, skriva i loggboken och till sist agera hopp-i-land-kalle. Hon verkar nöjd, liksom farfar.

Sedan blir det snart kräftkalas!

Det finlandssvenska borgerskapets favoritsysselsättning hör till holmens traditioner. Ofta plötsligt påkommet, ofta initierat av den yngre generationen, ofta numera av Frida som är bosatt i Sverige. Alla hänger med, från den äldsta snart 90, till den yngsta treåringen. Som sammanhållande ritual har traditionen en funktion trots att hälsoaspekten i övrigt kan diskuteras. Återhållsamhet är en dygd som inte alltid är lätt att uppehålla, men som med tilltagande ålder blir av större vikt. Som pensionär minskar övertygelsen om den egna odödligheten drastiskt. Men några snapsar kan man nog ta om man är försiktig med övriga alkoholhaltiga drycker och minns att dricka vatten däremellan. Sångerna och anekdoterna löper smidigare efter några supar men blir grötigare efter många. Den här gången går allting belevat till.

Hettan är olidlig. Han knappt tänka sig hur det känns i länder med ännu varmare klimat! Att vi själva har orsakat klimatförändringarna minskar inte ångesten. Ändå fortsätter vi som om ingenting har hänt, främst på grund av lättja och oförmåga att ändra livsstil. Själv försöker han hålla sig till en vegetarisk diet och ser med fasa på vilken köttmängd som går åt under sommaren på holmen. Skaldjur och fisk har han nog proppat i sig. Det finns läcker vegetabilisk kost som han själv borde framställa mera av. Men nu är det för hett! Svamppajen (gjord av Malin) smakade utmärkt efter kräftorna!

Ombord följer han samma mönster som hemma: innan han lägger sig läser han ett kapitel, men inte i sängen. Båten ger honom det egna utrymme han annars saknar på holmen. Här kan han koka morgonkaffe och hit kan han dra sig tillbaka när han behöver lugn och ro. Och ta emot gäster när han känner för det.

När han sedan vaknar 3-tiden kan himlen ha en vacker nyans.

Bemärkelsedagar under sommarmånaderna firas furstligt. Idag fyller Alva 9 och uppvaktas med sång, presenter och bakverk. Själv har han födelsedag i slutet av november.

Efter uppvaktningen kastar han loss. När han skall koppla autopiloten händer ingenting. Kortslutningen som inträffade när han skulle borra hål för bränslemätaren i instrumentpanelen gjorde alltså att autopilotens säkring brann. Han hade testat alla andra funktioner men glömt den. Han får vända tillbaka och byta säkring.

Det är stiltje så gott som hela dagen vilket gör att algblomningen framträder extra tydligt och att han är tvungen att gå för motor merparten av distansen. Vilket förstås inte gör läget bättre.

Alla gästhamnar ser fullsatta ut så han väljer att köra hela vägen till Hemvikshamnen trots att kvällen är sen.

Han släcker lanternorna och stryper motorn, fyller i loggboken, granskar förtöjningen, stänger av strömmen, lägger ut fendrarna, sätter på segelskyddet, tar ner flaggan, tar upp spray-hooden, tömmer båten på personliga persedlar och överbliven mat. Är det något han glömt?

Han kör omtöcknad efter dagens solstek och långa etapp till stugan i natten. Det känns ovant att köra bil. Hans körskick kunde diskuteras, men alkohol har han inte nyttjat, bara några liter mineralvatten.

På morgonen hittar han kameraväskan på farstutrappan, simbyxorna på marken bakom bilen och tandborsten i glasögonfodralet.