Man övar..

..och lär sig det lätta först. Sedan tar man sig an de svårare partierna. När man sedan börjar klara de svåra ställena händer det att man snubblar på de lättare. Det går då inte att fortsätta därifrån, utan man måste ta om allt från början.

Facebook är fullt med kortvideor av folk som misslyckas. S.k. reels med Adam Rose visar obarmhärtigt filmstumpar av typer som klantar. Själv är glad att ingen filmat hans klåperier. Som den gången när..

Tid skall fyllas med innehåll. Tillvaron. Ännu har han inte hittat det ultimata tidsfördrivet. Motionera kan han så länge han orkar. Idag springer han 4,5 km, längre än på länge, det tar nästan en timme med gubbfart. Han räknar efter förmåga: 6,59 km/h. Något snabbare än stavgång. Igår alltså rodd. 5 km. Men det blir sällan mera än en timme. Måste hitta på annat. Youtube och facebook blir tråkiga i längden.

Han blir sittande vid sitt skrivbord och stirrar ut genom fönstret. Två gluggar på väggen till Villa Junghans stirrar tillbaka. Det regnar.

Att rita och måla bilder uppehåller honom stundvis, men pga utrymmesbrist blir det i litet format. Han har inget mål med sitt skapandet och inget eget (här hittar han inte ord). Han försöker variera material och metod men ofta blir det att kopiera.

Midsommar – en kort tur till släktparadiset.

Calle hittas vanligtvis i motorutrymmet på Kvarnström-kostern Emerentia ur vilken han har svårt att lösgöra sig.

I övrigt följs invanda handlingsmönster, efter en asketisk dag följer ett överutbud av lukulliska excesser. Ett tillfälle för möte med släktingar av vilka långt ifrån alla deltar i kvällsfrossandet på holmen. En stor del frossar på annan ort efter att ha tagit fart på ören. Själv bryter upp i tid tillsammans med sambo och dotter och kör hem i kvällningen. Han blir stoppad av en polispatrull och anmodad att blåsa ”som man blåser ut ett ljus”, men får sedan köra vidare utan anmärkning.

Resten av helgen tillbringas i lugn och ro på stugan i Sjundeå. Maten är nu enklare och räcker precis till två pensionärer.

Ögat vilar på de egna anspråkslösa odlingarna av vilka rädisorna redan är fullt ätbara. De får komma till sin rätt på ostsmörgåsar och i salladen. Dillen och morötterna ser inte lika lovande ut, men potatisskörden verkar bli tillfredsställande.

Av alla idiotiska direktiv som EU kommit med är nog korkarna de mest korkade. Man kan inte hälla utan att rinner förbi och de går sönder när man försöker öppna dem så att hela idén förfelas. Hur mycket har korkarna bidragit till miljökatastrofen?

Vi medelmåttor fortsätter att göra små blunder i våra sociala sammanhang, krocka bilar och köra båtar på grund medan de som har makten spränger hela kvarter och utplånar folk under övertygelsen om att de har rätt att göra vad de vill. Att de överhuvudtaget har möjlighet att trotsa alla folkrättsliga ukaser och klausuler är förkastligt. FN och andra instanser som har skapats för att hindra dylika katastrofer verkar helt tandlösa. Vi som växte upp på sextiotalet under devisen ”Make Love not War” får nu våra massmedier fyllda med texter om behovet att satsa mera på vapen och upprustning. Vänsterförbundet verkar vara det enda partiet som ibland motsätter sig. Och Eva Biaudet, hon har visat sig vara den enda rakryggade i vårt folkparti.

Om världens största militärmakt leds av en imbecill narcissist, har det då någon betydelse om vi ibland väljer det som känns bra för oss trots att inte alla bifaller? Om 600 000 eller någon miljon civila oskyldiga medborgare får sätta livet till för att en envåldshärskare skall kunna boosta sitt ego, har det då någon betydelse om vi råkar yttra något misshagligt?

Kapprustning leder inte till annat än ytterligare lidande. Den enda lösningen är att kapitulera, ge upp, hissa vit flagg. Vända andra kinden till. Om alla gör det finns det inte längre något att erövra. Vill någon slåss mot en motståndare som inte gör motstånd?

Men krigsindustrin är mäktigare än någonsin och håller ekonomin flytande. Det lönar sig inte att tillverka vapen om det inte finns krig, därför måste konflikter hållas levande. Förstörelsekapaciteten bör utnyttjas. Inte kan man väl förinta alla vapen heller? Eller?

Han gömmer huvudet i busken. Får en regnig dag med barnbarnet. I stället för att cykla och ro blir det klättring och kultur.