Han får med sig Micko ombord, men de vet inte vart de är på väg. En tur till Tallin avfärdas på grund av motvind och utlovade hårda vindar nästa dag. Så de besluter sig för att segla västerut i den sydliga vinden för att sedan kunna komma tillbaka med västliga vindar.
Allt går bra tills de åker för långt under en röd boj utanför stora Ångestö. Flyktigt sett står det att det är 3 m djupt. Ändå smäller det. De åker på grund med 5 knops fart. En närmare titt på paddans Navionic-sjökort visar ett djup på 1,2 m. Det räcker inte för en båt vars köl går 1,75 m under havsytan.
En förstorad skärmdump från Navionics visar klart var grundet är. Det ser ut att finnas gott om vatten på båda sidor. Men med solglasögon i solgass och motvind är det svårt att urskilja djupsiffror. På papperssjökortet är allt så hopträngt att det är svårt att se någonting alls. De kommer snabbt loss och fortsätter färden men drabbas av den stora ångesten. En titt under trallarna, eller egentligen flera tittar, visar inga läckage. Det rinner in vatten från sidan, men det visar sig att vattendunken har stjälpt och en termos har gått sönder. Andra föremål har också flyttat på sig. Den största skadan som kan skönjas är en spricka i ett skott akterom motorn där fästet för motorkåpans krok har lossnat och lämnat ett hål efter sig.
De seglar till Älgsjölandet, den sista biten för motor givetvis, och tar iland. Det är ännu inte säsong så det finns gott om plats.
Under en vandring runt området ringer själv till Håkke och bekänner det skedda samt till kusin Jakob som körde på grund i närheten för något år sedan.
De bestämmer sig för att sova på saken och köper biljetter till en konsert i Barösund nästa dag. Det skall blåsa hårt den lördagen så de bryr sig inte om att segla vidare.
Nästa dag får de kontakt med en kranbil som kan tänka sig att lyfta upp båten i Hemvikshamnen på måndag klockan 10.
De bryter upp och kör för motor 1,5 sjömil till Barösund i vindilar över 15 m/s. Då är de färdiga för eftermiddagens klassiska konsert inom ramen för Musik vid Havet.
Kultur som omväxling. På Walhalla i Barösund.
Helt njutbart. Härefter en lätt matbit på Scola.
Följande dag åker de iväg tidigt. Vinden är lätt, stundom obefintlig, så de beslutar att testa spinnakern.
Efter några jippar pga av vindskiften får de seglet att fyllas och tar en bild, men strax därefter skiftar vinden igen och kommer för om tvärs så det blir skyndsamt att få ner spinnakern. Sedan blir det streckbog ut på Porkala-fjärden. Vinden är stadig hädanefter och farten 6-7 knutar. Efter Porsöklubben väljer de att ta iland på Porsö för att inta lunch.
Skepparen har en ny solhatt inhandlad på Röda Korsets Kontti-loppis för 3,50.
Vädret är vackert men inte särskilt varmt. Det blir kantarellsoppa med ostmackor. Efter lite rekognosering kaffe med gifflar. När de lättat ankar, också det använt för första gång, seglar de vidare med bara genua med stadigt över 6 knop. När de skall starta motorn och rulla in genuan i skydd av Svinö startar den inte. Skepparen förbereder sig redan för en landning för segel när han inser att han glömt att återställa strypningsspaken. När han gjort det startar motorn snällt. Landningen blir besvärlig pga att vinden pressar båten bort från bryggan mot grannbåten. Det lyckas ändå skapligt, men om han hade varit ensam hade det nog varit besvärligt. Han konstaterar att det nog är bra om han har någon hjälpande hand.
Väl i Hemvikshamnen åker Micko hem medan skepparen blir i båten för att invänta morgondagens lyft.
Kanninen kommer prick klockan 10 som överenskommet och lyfter båten. Nu kommer skadornas omfattning i dagen.
Det har nog varit en ordentlig smäll. Det blir att kontakta försäkringsbolag och reparationsfirma. Någon segling blir det inte på ett tag. Små misstag kan bli ödesdigra…
minseglats 