Vackert väder utlovas, han kan inte låta bli att åka på seglats. Men först klipper han gräset och borstar taket på stugan. Sedan åker han till Håkke efter de madrasser som saknas.
Nästa morgon åker han ner till hamnen och börjar inreda båten. Samtidigt märker han att en sprint saknas till mellanvanten och att densamma håller på att lossna. Saken åtgärdas. När allt är klart äter han medhavd lunch, kokar kaffe och åker iväg. Målet är givetvis Stora Halsö, det närmaste utflyktsmålet.
Seglatsen går bra, en aning ringrostig är han i början, men så småningom hittar han melodin. Vissa stag är lösa och bör spännas, bl.a. häcken som han genast tar sig an.
Väl framme går han först på dasset och sedan i bastun som tidigare anlända har eldat. I bastun funderar han om han har rätt att njuta så mycket som han nu gör. Han tar sig friheter när tillfälle erbjuds, det här är hans liv och det är beklagligt att hans sambo inte delar hans fascination för friluftsliv, men han kan inte tänka sig att sitta inne i en höghuslägenhet när solen skiner. Nu borde han vara på gårdstalko, men han är ute i skärgården i den båt som han för tillfället förfogar över. Och har lite dåligt samvete, men inte så mycket att det skulle hindra honom.
Solnedgången är alltid lika fin från Stora Halsö sett. Kari brukar lägga ut bildserier av solnedgångar. Men i år hann Susans skeppare före!
Han har svårt att få sömn den första natten ombord. Nätterna är ännu kalla och sovsäcken är trång. Värmen är på innan han kryper till kojs och på morgonen efter att han darrande lämnat sovsäcken för att trycka på startknappen.
Hemresan går för bara genuan den inre vägen, men det blir panik när han inte får seglet inrullat innan han kommer till sin bryggplats. Lyckligtvis har han inga åskådare när han lägger till med förseglet fladdrande. När han är förtöjd tar han sig an rullen och får så småningom in genuan. Nästa gång måste han titta närmare på mekanismen, nu ger han sig inte tid.
Årets första seglats förkunnas härmed genomförd!
minseglats 