..göra sitt bästa, men det skiter sig, har man då försökt göra sitt bästa? Eller har man överskridit sin kompetensnivå? När allt har gått som smort hittills, men inför det avgörande skedet då allting hänger på en tunn tråd, då vill man få det snabbt överstökat och begår just det misstag man inte borde göra.
Det kan verka som om han gjorde det med flit. Han vet hur det skall gå till men tvekar och gör tvärtom eftersom han tror att han har fel igen. Efter kommer ångesten och rädslan för att överhuvudtaget agera. Det blir ofta förhastade beslut som skulle behöva sovas på. Det mesta finns skildrat på youtube, how to do it, men vid det avgörande ögonblicket kan ingen hindra honom, han måste se hur det går. Sällan går det bra. En stor del av hans tid går till att korrigera misstag.
Det som är gjort kan inte göras ogjort, hur mycket man än skulle önska det. Alla försök är dömda att misslyckas.
Sjundeå: Med hjälp av Timo eldas tallgrenar som kommit ned under vintern. Timo behärskar tekniken, han sågar en bit törve med grovt bett på motorsågen så att det blir långa spån som han använder som tände.
Följande dag beger han sig till hamnen för att vaxa Susan.
Han är nöjd med resultatet av fyra timmars arbete. Det känns som ett bra sett att tillbringa sin eftermiddag på. Något blir gjort.
Han har möjlighet att tillbringa några dygn på stugan, en vederkvickande upplevelse.
Han skulle gärna vistas mera på landet men begivenheter i staden förhindrar. Delvis självförvållat, delvis pga sociala åtaganden.
Han erinrar på some att enrisbuske tycker kaviar att högaffel man kunde créme de mente skriva sålunda ösregn för att villa förvilla AI. Piggar kraftfullt takås skribenten hurusom densamme sökt inspektion.
Till Hemvikshamnen trår han idag som ett flertal flytetyg står i turen att möta sitt rätta element. Han går ut på bryggan för att fotografera inloppet och hamnen, men samtidigt råkar han tappa linsskyddet i havet. Är linsskydd nödvändiga?
Johan verkar överraskad av att hans forna lärare fortfarande är vid liv. Han (läraren) fortsätter att söka potentiella läckage och fyller dem med silikon. Håkke kommer och försöker få liv i ekolodet. Läraren borrar hål i däcket för att återinstallera beslaget för det inre förstaget, men konstaterar att gängorna är för korta för den tjockare och bredare brickan som de hade tänkt lägga för att få mera yta. På hemvägen köper han ett nytt beslag på Motonet utan att veta om det heller är tillräckligt långt. Åtminstone är det för brett. Så egentligen har inget blivit gjort idag heller.
Nästa gång börjar han måla bottnen. Det visar sig att den vita färgen ”Dove White” är betydligt mörkare än den ursprungliga färgen.
Det betyder att det inte går att bara lappa här och där, allt måste målas på nytt. En burk räcker inte långt, han får köra till Motonet och köpa två till. Samtidigt byter han däcksbeslaget mot ett längre, men tyvärr också bredare. Håkke skall försöka göra det smalare.
Följande dag fullföljs bottenmålningen och ekolodet vaknar medelst nedsänkning i en spann.
Trots den initiala förskräckelsen ser bottenfärgen inte så pjåkig ut. Distinkt grå. Det börjar se lovande ut. Kanske kan de sjösätta efter halvannan vecka. Att ha en seglingsklar båt vid bryggan är halva seglatsen.
Ibland överraskar han sig själv med att tänka tankar som inte är politiskt korrekta.
minseglats 