..att han är alltför het på gröten. I synnerhet när han vill komma fram på områden där han inte själv är tillräckligt bevandrad. Då gäller det att försöka påverka andra i den riktning han vill att händelserna skall ta. Nu är det ju inte sagt att dessa andra alls är beredda att följa hans önskningar. När han inser det får han ge sig till tåls. En egenskap han inte besitter. Tålamod, alltså.
Familjens plåtbåt kräver skötsel. Bottnen blev inte ordentligt putsad på hösten. Han tillbringade då en tid därunder för att avlägsna snäckor och fortsätter nu. Måla hinner han inte, eller egentligen är bottnen våt efter tvätten och måste torka innan han kan måla. Nu gäller det att vara noggrann!
En yngre förmåga med mjuka knän skulle vara en idealisk arbetskraft. Hon anmäler sig som frivillig till att måla bottnen, men de andra delägarna vill inte utsätta barn för giftig bottenfärg. Då det gäller den åldersstigna farfadern tycker de att det inte är ett problem.
Mellan verserna tar han sig an segelbåten tillsammans med Håkke som hittar en säkring som gått i laddaren. När den byts ut fungerar laddningen! En bumling trillar från pensionärens hjärta. Nu är det bara radion som inte fungerar.
Han får en silikonspruta och uppgiften att täta alla möjliga läckagekällor. Sådana finns det gott om.
Med tanke på världsläget är det inget som uppmuntrar till personlig återhållsamhet. Alla restriktioner upphävs när det gäller vapen, och upprustning skapar rubriker. Make love, not war har fallit i glömska. Makthavarna gör vad de tycker och står tydligen över lag och rätt. Internationella organ står maktlösa. Så om en pensionär från Finland tar sig friheter och gör som han tycker är det i linje med den världspolitiska trenden.
Han målar bottnen grå i stället för svart. Färgen är av annat fabrikat, förhoppningsvis effektivare än den förra som lockade snäckor till sig.
Han cyklar och undrar varför så många kör med nabbdäck. Folk ondgör sig över att sådana vinterdäck skall förbjudas på vissa gator. Men med vintrar som denna gör man ingenting med dubbar. Själv har han kört med friktionsdäck i tiotals år utan problem.
De sista övningarna före framförandet av Buxtehudes Membra Jesu Nostri hålls i Esbodomen. Verket börjar nog sitta. Konsert den 16.4. kl. 19.30.
En ny fläkt installeras på Susans fördäck.
Han fortsätter att täta alla springor han hittar. Bl.a. där den gamla fläkten satt (och där den nya skall sitta.) Sprickan i taket som Håkke börjat täta slipar han, men överlämnar spacklandet åt Håkke.
Han hittar säkringen till radion och byter ut den, med den påföljd att YLE Vega ljuder ombord!
En stor del av hans tid går till att ställa misstag och felbedömningar till rätta. Det sägs att man lär av sina misstag, han borde vid det här laget vara en mycket lärd man!
Det gäller att hålla sig på den räta vägen. Men det finns spångar som leder ut i skogen, dem vill man gärna utforska! Man kan gå vilse för att så småningom önska sig tillbaka till huvudleden.
Det har blivit kallt igen, men de har beslutat att avlägsna presenningen från Susan trots allt. Sjösättningen kommer sålunda närmare.
Han kör hem till följande körövning, denna gång med Jammarkören. Repertoaren känns spännande och utmanande!
minseglats 