Han hade inte tänkt delta i Finnish Alpine Masters tävlingar längre, men då de hålls i hans hembacke och dagen innan i Vichtis som ligger rätt nära beslutar han sig ändå för att anmäla sig. I hans klass, pojkar över 70, är det dåligt med deltagare, förutom han endast en annan.
Den första tävlingen i Vichtis är i superslalom, någonting mellan slalom och storslalom. Det ösregnar under hela förmiddagen och alla kläder blir genomvåta. Han åker de båda åken utan problem, såsom nu 70+are åker och vinner sin klass överlägset. Nu följer en över två timmar lång paus då mat serveras i klubbhuset. Han fryser trots det milda vädret då allt är genomblött, tar sig över den glashala isgatan till bilen, befriar sig från pjäxorna och sätter på full värme.
När slalomtävlingen inleds har han fått upp värmen, dessutom har det slutat regna. I stället för de genomvåta läderhandskarna har han hittat ett par arbetshandskar i bilen. Slalomtävlingen följer samma mönster som superslalomen, hans konkurrent har inte samma rutin som han, åker dessutom fel och blir diskad. De fem år yngre tävlarna åker snabbare och där skulle pensionären inte ha klarat sig. Förfallet är påtagligt i tilltagande ålder. Han hör i varje fall till de snabbaste över 70 år.
Hans klubbkamrat Nicka klarar sig bra i klassen 55-59 år. Han har dessutom duktiga motståndare.
Nästa dag i hemmabacken Swinghill är en upprepning av gårdagen. Han vinner överlägset sin mindre erfarna konkurrent som inte sörjer, deltog föregående år i alla tävlingar, vann cupen och ämnar göra samma sak i år.
Det är synd att så få längre deltar, det har varit en livlig årskull med flera jämnduktiga åkare som turvis har vunnit. Nu är endel skadade och andra har gett upp. Pensionären överväger att fortsätta delta i följande tävlingar längre norrut där snöläget är bättre än i södra Finland, men eftersom han inte får med sig någon annan bryr han sig inte om att köra ensam och övernatta i ett ödsligt härbärge för sig själv. Han nöjer sig med att konstatera att hans åkande fortfarande är skapligt med tanke på hans ålder.
Han önskar att han var vid god hälsa och vänder sig ofta till den offentliga sjukvården för mindre olägenheter men blir bemött på ett sådant sätt att han misstänker att han blivit placerad i ett fack med besvärliga patienter som avsnoppas per automatik. Han skulle gärna se att äldre medborgare hade ett forum där de kunde ventilera förändringar i hälsan utan att bli negligerade. Det är svårt för en lekman att avgöra om ett symptom är ofarligt eller livshotande. Systemet med husläkare har dryftats, hoppas att det kan genomföras.
Det är den 29. januari, marken är bar och det ösregnar. Det kommer ett meddelande från skidföreningen att hembacken är stängd pga otjänligt väder. Han deppar då han inte har möjlighet att utöva skidåkning som han är van att göra. Det gäller att hitta på något alternativt tidsfördriv.
Målet att skida minst 500 km får läggas på is, delvis pga snöbrist, delvis av sviktande hälsa. Kan han gå till gymmet med huvudet fullt av snor? Det gör han och läget lättar.
Han inser att han är på väg till Riihivuori inkommande helg för att ta del i nästa deltävling i Masters Cup. I varje fall har han bokat inkvartering.
minseglats 