..har varit oroliga. Han söker sig bort men hittar inte hem.
Ibland kan det egna beteendet förvåna. Spontana handlingar utan eftertanke förvirrar. Vafför gör han på detta viset?
Han erhåller undervisning av Minna utan att ta emot särskilt mycket. Duettsjungandet uppskattas dock och föranleder spontan tacksamhetsyttran. Vems fel var krocken?
Rampfeber.
Att lita på den egna förmågan är lättare sagt än gjort. Ibland har man flyt, men ofta bara önskar man att man hade det. Men det är väl som någon har sagt att ju mera man övar desto mera har man flyt. Vissa sociala situationer är ändå svåra att öva in om man är folkskygg. Efter ett misslyckande tar det lång tid att bygga upp självförtroendet igen.
Fortsatt jakt på julklappar leder till Fredsstationens marknad.
Eftersom det är svårt att välja bland urvalet kommer han fram till att det är lättast att köpa lotter och låta slumpen avgöra. Han köper sex lotter av vilka endast en är en nit. Vinsterna får bli julklappar. Han understöder gärna fredsrörelsen eftersom fred är det primära villkoret för mänsklighetens fortsatta existens.
Hur ofta vaknar han inte med drömmens levande detaljer i färskt minne för att sedan vid uppstigandet se allting gå förlorat.
Pensionärsträffar, först i huvudstadsregionen sedan i Karis.
Det har blivit en tradition att äta lutfisk på KW. Traditionen instiftades av Dan som dessvärre inte längre kan delta, men kvällens inleds med samling vid hans grav.
Därefter glögg hos Laxells innan sällskapet tar sig till restaurang kw för den ovan nämnda lutfiskaftonen. Det blir ett trevligt samkväm som avrundas kl. 21 när krogen stänger.
Körövningarna inför julkonserterna fortsätter. Han väljer Jammarkören framom Kammarkören när övningarna kolliderar.
Johanna har engagerat en orkester att ackompanjera kören och detta är den första samövningen. Akustiken i Junghans är miserabel, man hör bara sig själv och det låter inte alltid så bra. Det är oklart för sångarna när de skall komma in, när det är intro och när det är mellanspel. Kanske det klarnar innan konserten (22.12)
Novenakörens jubileumsjulkonsert är redan nästa dag, men han tycker att han kan de sångerna såpass bra att han kan skippa den sista övningen, också den med orkester.
Skidturerna i Oittans fortsätter, han har lyckats öka med någon kilometer varje dag. Idag 15 km, totalt 65 km hittills. Nu hoppas han på att också spåren i Centralparken skall bli farbara, återstår att se, den utlovade nederbörden kan vara snö eller regn, skillnaden är enorm när det gäller skidspår.
På morgonen är marken snötäckt, men regn utlovas till eftermiddagen.
På kvällen hålls Novenas 20-årsjubileumskonsert i Esbo domkyrka inför en förhållandevis fåtalig publik (för många julkonserter?)
Till sångarens förvåning slutar konserten med att han tillsammans med Nina och Bernt tilldelas Finlands Svenska Kyrkomusikförbunds bragdmedalj för 20 års trogen tjänst. Allt skall en gammal hedning råka ut för!
Efteråt firas med galamiddag där några körmedlemmar uppträder.
Gemensamt sjungs flera sånger innan det är dags att städa undan och bryta upp. Dygnet har bytt datum innan han är hemma.
På morgonen är rösten skrovlig och näsan rinner. Det blir varken skidlöpning eller sång förrän hälsan är återställd.
minseglats 