Kulturdag:
Själv njuter han av de två långa avslutande pianopartierna. Pianisterna spelar utan noter, en insats som kräver en enorm mängd övning. Det vet han som under flera år övat på ”The Entertainer” och ”Träumerei” utan att klara det felfritt.
Kiasma bjuder inte på mycket nytt, en utställning är på kommande, ovanstående tidigare osedd, annars gammalt bekant. Han ser två filmer, dem brukar man sällan ge sig tid att beskåda.
Han har nu funnit glädje i att springa, något som knäna inte tillåtit tidigare. Inte mera än 2-3 km per gång, men i varje fall. Gymmet besöker han 2-3 ggr per vecka. Detta hurtbullande blir som en drog, man vill ha mera och mera och kan inte sluta. Varje dag måste innehålla åtminstone ett träningspass, annars får han abstinensbesvär.
På äldre dar är det viktigt att ha något att se fram emot. Körövningar, uppträdanden, träningar, tävlingar, båtprojekt. Som om slutet kunde uppskjutas om vederbörande har något viktigt för sig. En trygghetskänsla infinner sig om kalendern är fylld. På falska grunder kunde någon tycka.
Idealet vore kanske att syssla med något småpetigt och tidskrävande. Att ha något för händerna. Ett utrymme skulle krävas, en ateljé. Ett ställe dit han kunde ta sig dagligen för att pyssla, med pauser för mat och andra begivenheter. Möjligheten att lämna ett arbete på hälft utan att behöva städa undan varje gång. Tiden på Kuggom var sådan, under en termin gjorde han inget annat än byggde på sin båt. Så här i efterskott grämer han sig över att han inte fortsatte med arbetet också under vårterminen utan lämnade båten ute på gården. Det hade krävts att han hade reserverat plats i hallen långt tidigare, nu blev det stress. Om detta projekt står att läsa i denna blogg hösten 2020.
Nu har Eddie hand om båten. Den har fått tillbaka sitt ursprungliga namn Niña och håller till på den bästa möjliga platsen: Jakobstads båtvarv. Eddie lägger ibland ut bilder på instagram under pseudonymen yxskafft.
Efter Matilda, vars huvudrollsinnehavare imponerar, slår han sig ner med Hanna i en vegetarisk restaurang i Forum, i väntan på att hennes buss skall avgå. En dam som åker ner för rulltrapporna intill tar ögonkontakt en bråkdel av en sekund. Nej, men är det inte? Nej det kan det inte vara! Och så är hon försvunnen i folkmängden en våning under.
Förvirrad av teckensymboliken går han på damernas toalett.
Nu är det något viktigt på gång, han skulle vara i behov av en god natts sömn, men han sover inte en blund. När han sluter ögonen gungar världen. Prestationskraven (som han själv ställer) pockar på. Andra bryr sig knappast.
Skall han sträva vidare eller backa? Till slut ett uppmuntrande samkväm med Håkke och Helena. Det blir nog bra trots att körövningen föll bort. Planering och förberedelse är halva nöjet.
Han drömmer om en ståtlig mandom men vaknar till den slaka verkligheten. Lyssnar till Somna med Henrik utan att somna.
När vackert väder råder tar han tillfället i akt och åker till Hemvikshamnen. Susan ser ut att ha det bra. Han strövar omkring på hamnområdet. Det känns bra att veta att möjligheten finns.
På sommaren köpte han biljett till Gong’s konsert. Den är idag, men han känner sig hängig och låter bli att gå. Det lönar sig inte att bestämma något långt i förväg längre. Man kan aldrig veta hur det känns när tiden är inne. Det var ett impulsköp.
Det blev alltså klassiskt denna vecka men inte rock. Ålderdomstecken?
minseglats 