Lösenord

Tydligen är lösenordet försvunnet. Att få ett nytt går snabbt, men det försvinner också. Plötsligt är han inne på sidan. Hur länge vet han inte. Nästa gång är väl proceduren den samma. Han är utloggad och kommer inte in. Glömt lösenordet? Han har inte beretts tillfälle att memorera det. Det har inte sparats någonstans. Lösenordslistan är full med genomskådade lösenord. Han försöker byta och har väl gjort det med några, men de gamla stannar kvar i listan. De nya försvinner. Är det ni som har försökt logga in på Jetpack? I så fall kan ni strunta i detta meddelande.
Någon begärde nyligen att lösenordet skulle återställas för minseglats. För att återställa ditt lösenord, klicka på denna knapp:

Återställ lösenord

Om detta är ett misstag är det bara att ignorera denna e-post – ditt lösenord kommer inte att ändras.

Men om han vill få ett nytt lösenord i stället för det förkomna? Då skall han väl inte återställa det? Och om det återställs, hur får han då tag på det? Nu är han alltså inne på sidan och kan skriva detta utan att veta vad och var lösenordet är. Finns detta utkast kvar ännu i morgon?

En lång text om körens turné i Estland försvann då han publicerade den på färjan till Helsingfors. Bilder och allt.

Efter ett tiotal försök att byta lösenord kommer han äntligen in på sin sida och kan fortsätta att skriva. Men medan han frenetiskt har försökt komma in via sin iPad har han hela tiden varit inne med sin iPhone. Outgrundliga äro it-teknikens vägar!

Människor dyker upp, strålar, och försvinner i glömskans dunkla hörn ur vilka de kan dyka upp senare utan att bli igenkända. I minnet uppträder de som felfria, ouppnåeliga. De man lever med framträder däremot med alla fel och brister i vardagen. De tillfälliga mötena avslöjar inte dolda, mindre smickrande egenskaper och hågkoms så som de såg ut vid sammanträffandet. En färsk bild av en idol från ungdomen är avslöjande, i varje fall om hen inte har förekommit i media på några årtionden. Också idoler åldras, men vi bevarar dem gärna som de var i sina glansdagar.

Faktum är att han faktiskt själv har passerat sitt bäst-före-datum för några decennier sedan trots att han stundvis känner sig ung på nytt i gymmet med andra åldringar, men det behövs bara att någon yngre förmåga dyker upp för att han skall inse faktum. T.ex. i skidbacken.

Bilens skärm meddelar att oljenivån är låg. Märkligt, då den nyss var på service. Han kör till Motonet och köper en liter olja som han fyller på, men nivån når inte oljestickan. Han köper då fyra liter till av vilka han häller i ännu två innan det syns på stickan. Bilfirman som fört bilen på service underrättas och de lovar klaga till servicebolaget. När han sedan för bilen till byte av däck får han pengarna för oljan. Men följande dag när han skall på körövning (sångkör alltså) beslutar han att granska oljan. Nivån har sjunkit igen, han fyller på i ösregn så att en del rinner över. Nästa dag kontaktar han leasingfirmans Juha som ber honom komma så snart han kan. Bilen skall till serviceföretaget och han skall få en annan under tiden. Men när han kommer fram tar en annan kille tag i saken. Innan Juha syns har denna andre man bestämt att nu bär det av till märkesverkstaden. Han kör först och pensionären efter. Väl framme ger mannen order: parkera bilen och kom efter. Det råkar förstås vara matrast, killen beställer servicetid och åker iväg lämnande pensionären att vänta. Efter en stunds väntan ser han att bilen varit i hallen och nu är utanför igen. Han går in och får höra att saken är åtgärdad, de hade glömt att spänna bottenproppen till oljetråget.

Pensionären hade varit osäker, det hade funnits olja under bilen, men han hade också spillt när han fyllde på. Hade han sett rätt på stickan, det var mörkt? Han hade räknat med att få en utbytesbil under servicen, men den resoluta mannen tyckte tydligen att Juha hade lovat för mycket. Pensionären brukar ta tillfället i akt och köra långa sträckor om han får en utbytesbil. Leasingbilen är nämligen försedd med kilometerbegränsning och månadens pensum är överträdd. Det blev onödig körning av och an till märkesverkstaden, men nu är problemet åtgärdat. Förhoppningsvis.

Det här med att surfa på nätet av ren nyfikenhet: ibland kommer man av misstag in på sidor som sedan inte lämnar en i fred. Man blir gång på gång påmind om att man besökt stället. Om man, som man ofta gör, googlar symptomen på en krämpa får man i långa tider veta att en eller annan amerikansk läkare har en metod som botar krämpan på några dagar då den enligt medicinsk expertis kräver månaders behandling. De som saluför snabbkurerna kommer sällan fram till lösningen utan beskriver i stället olägenheterna. Den som har tålamod att höra hela litanian kommer kanske fram till en länk för anskaffandet av ett dyrt preparat. Förmodar han som inte har tålamod. Det påminner om de kvacksalvare som förekommer i gamla amerikanska filmer.

Han funderade en tid på att skaffa elcykel och fick på alla sociala medel ett år framåt erbjudanden på dylika. Han fortsätter att trampa på sin gamla trotjänare.

Det har snöat under natten..