Åtminstone en gång i månaden skall klättring stå på programmet.

Därpå ett parti schack efter maten.

*

Han inser att han är en slav under sina vanor, de ger livet struktur. Att bryta ett mönster kräver en insats. Ändå irriterar det honom att han har samma program vecka efter vecka för att han inte hittar på något annat. Tiden mellan programpunkterna blir lång, han vet inte vad han skall göra. Några icke tidsbundna sysselsättningar kan flikas in vid behov. Öva Träumerei och the Entertainer på klaveret (ett evighetsprojekt), körsånger, måla små akvareller eller akryler åt syrran på hemmet, stavgå, skriva blogg, lösa korsord, tillreda mat. Nu har han avbokat en pensionärslunch i Karis med undanflykten att veckan är hektiskt. Visst, i morgon, tisdag har han mycket program, och på torsdag. Men inte idag. Nu är det sent att ångra sig. Onödigt att köra bil. Besvärligt med tåg då man måste ta sig till Alberga först och stå där och vänta på perrongen. Det blir alltså en dag utan fast program efter morgonens gym-sejour. Nu är klockan snart 12 och då äter han lunch.

Att gå till butiken är också en programpunkt. Han kommer på något som behövs och går efter det. Butikerna ligger nära. När han kommer hem är det något annat som fattas. Då får han gå igen om en stund. Alltså till butiken. Kaffebröd.

Han tillbringar tid på internet, försöker nå någon sida men koden fungerar inte så han försöker byta men det lyckas inte, den gamla koden blir kvar och inget fungerar. Hur han än bläddrar kommer han tillbaka till utgångspunkten eller till något helt annat. Men inte dit han vill komma. Mycken tid går till detta onödiga surfande. När det gäller sjukvård är det särskilt snårigt. Han försöker boka tid till HUS-labb och googlar Grankulla laboratorium.

Till sin förvåning får han detta resultat. Han tror inte att hans skönhet längre kan förbättras och det är ju inte det han söker. Slutligen inser han att Kauniaisten laboratorio är översatt till Skönhetslaboratoriet. (Kaunis=vacker, skön)

InBody-testet hos Hellu ger vid handen att formen har bibehållits, armstyrkan har t.o.m. ökat något. Trots ihållande träning är väl inte en ökning av konditionen möjlig i hans ålder, han får vara nöjd att den inte sjunker. Det gäller att träna, göra något pulshöjande varje dag, annars är han rädd att det går snabbt utför.

Han lyckades med att få ta ett prov på ”skönhetslaboratoriet”, men vad som händer med resultatet vete gudarna. Kanske blir han uppringd av en läkare om ett halvår. Medan han är i duschen..

Lämna en kommentar