Lyft

Just som båten börjar bli färdig, nå färdig blir den väl aldrig, men segelklar, är det dags att lyfta upp den.

En dimmig morgon kommer han för att avlägsna sina attiraljer inför lyftet, Håkke kommer något senare för att ta madrasser och segel, men konstaterar att seglen nog är alltför våta för att packas in och lagras så de beslutar att komma efter dem senare i veckan då det utlovas torrare väder.

Dimman gör att den motsatta stranden har försvunnit.

Idealiskt väder för fotografering, egentligen.

Pyssel med barnbarnet avslutas med ett parti schack som farfar tills vidare vinner men snart kommer nog den dagen då han blir besegrad.

Det händer att man då man kommer till åren drabbas av mindre krämpor som man gärna skulle tala med en läkare om och ringer då välfärdsområdet varefter man väljer en tvåa för att få service på svenska och en fyra för att komma till rätt hälsocentral, sedan upplyser en vänlig röst att systemet är sådant att man blir uppringd, (don’t call us, we call you) och trots hot om långa väntetider ringer de efter några timmar då han är i duschen dit han inte brukar ta sin telefon och några dagar senare när han står på däcket med slangen i handen, den slang man tömmer septiktanken med, och inte hinner svara utan får i stället följande meddelande:

Han ringer på nytt efter ett par dagar, men när han cyklar till gubbstretchingen lämnar han telefonen hemma, det är pinsamt om den ringer mitt i träningen och han vill inte urskulda sig för att svara bland alla gubbar i mer eller mindre möjliga positioner, den tar en timme och när han kommer hem har han två missade samtal från hälsocentralen och följande meddelande:

Han ger upp, man skall tydligen inte ha små krämpor utan komma med ambulans med huvudet under armen eller ständigt gå omkring med telefjongen i örat, något som han vägrar göra och alltså inte kan förvänta sig vård.

Det är en speciell stämning när han kör mot Hemvikshamnen halv åtta på morgonen för att ta upp båten, ungefär samma fenomen som på våren när den skall sjösättas, då har det nångång varit frost på däcket, inte så nu ändå.

Han tar god tid på sig för att hinna fotografera under resan.

Väl framme börjar disen lätta, men några sjok ligger ännu utanför piren.

Snart börjar aktiviteterna, när det är deras tur hissar sig kranbilsföraren upp i masten för att lägga en ögla mellan spridarna.

Det gäller att få remmarna rätt under båten så att inte roder eller drev tar skada.

Det lyckas!

Bottnen är nog algtäckt, men inte mycket snäckor kan skönjas, endast på propellern och vattenlinjen där ingen giftfärg applicerats.

Håkke får kranbilskusken att lyfta upp presenningen i sittbrunnen för att kunna bredas ut vid tillfälle.

Håkkes tryckvattenspruta springer genast läck och den andra pensionären överväger att köra efter sin, men eftersom en kille med utrustning finns på plats anlitas han, det blir rent och snyggt om ock han inte jobbar gratis.

Säsongen blev kort men nyttjaren är tacksam för att han ännu en sommar har fått njuta av båtliv trots att det för det mesta har skett på hamnområdet.