Redan då han kom för att se på Susans råttbo till elsystem på våren var det tal om att mannen från Bagdad skulle komma på en seglats men först tog det tid innan båten blev färdig och sedan hade han fullt upp med arbete och studier men nu äntligen blir det av under vad som antagligen blir säsongens sista seglats.
Föregående veckoslut hade varit idealiskt men då var båtförvaltaren förhindrad av familjeskäl, han kunde bara vistas i hamnen och drägla över besättningar som for och kom.
Nu är vädret inte lika vackert, men det regnar inte så mycket som prognosen hade förutspått.
De facto är vinden idealisk för en lättsam seglats och färden i medvind går snabbare än skepparen hade planerat, de kunde ha fortsatt men besluter ändå att anlöpa Stora Halsö trots att dagen är ung.
På plats finns bara en större plåtbåt med ett antagligen äkta par.
Seglarna bekantar sig med öns begivenheter, här testar Yasen en vedklyvare som inte duger till någonting, åtminstone inte till att klyva ved.
Skepparen reserverar bastutur efter paret i plåtbåten, men konstaterar att eld ännu inte uppgjorts, alltså gör han det, men tillbaka i hamnen uppstår dispyt med tanten i plåtbåten om vem som skall bada först, till slut når de samförstånd om att Susans skeppare badar först, eftersom Yasen inte bryr sig om att bada och plåtbåtsmänniskorna tydligen vill ha ordentligt med tid på sig, de tar sig sedermera över bastuviken i sin dinge.
Medan skepparen badar förbereder Yasen middagen i det nybyggda grillskyddet, han gillar att leka med elden.
Yasen har tagit med sig mat i mångfald, bl.a. två kilogram hönskött, något som inte hör till skepparens normala matvanor men som han trots det för att inte visa sig ” krantoger” proppar i sig så det står ut genom öronen.
Stora Halsö är ett omtyckt utflyktsmål bland båtfolk från närområdet och ibland också längre ifrån, som uppehålls av Uuvi som kanske är en förkortning av Uudenmaan virkistysalueyhdistys eller översatt Nylands friluftsmål som har ett antal sådana platser fritt till allmänhetens förfogande.
Plåtbåtsskepparen kommer efter att ha förstärkt sig med några bastuöl och slår sig ned vid middagsbordet för att uttala sig om hur han tycker att området borde skötas och upplyser Susans besättning om att ännu en besättning är på väg bara de får sin båt klar, han ringer dess skeppare som meddelar att de strax är framme, vilket leder till att plåtbåtsmannen går dem till mötes, han har ändå varit behjälplig genom att bidra till middagen med en mugg salt som Susans skeppare tiggt till sig efter Yasens klagomål kring kryddbristen ombord, nåväl de två övriga båtarnas manskap slår sig ned på bryggändan och kaverar högljutt till dess att den nyanlända besättningen tar plåtbåtens julle och ror över till bastun som nog vid det här laget har kallnat, men de tänder den tydligen igen och inväntar att den blir varm, för de stannat där till långt efter mörkrets inbrott vilket infaller allt tidigare i dessa tider.
Susans skeppare går ombord för att läsa Jon Fosses Det Andra Namnet, trilogins första del, medan Yasen blir sittande vid sin eld i det tilltagande regnet, till slut blir skepparen orolig och går för att se hur det är fatt, men det går ingen nöd på Yasen under grilltaket, han följer ändå med till båten där kvällste kokas innan det är dags att törna in, gå till kojs, i god tid för att vakna i tid, inte för att de har brått någonstans, men de kommer i varje fall iväg innan folket i de andra båtarna har vaknat, nu bryr de sig inte om att segla utan kör för motor till Hemvikshamnen där septiktanken först töms innan Susan lämnas på sin plats varpå upptagning reserveras till inkommande lördag.
minseglats 