Tillbaka

Vistelsen på sommarparadiset är givande, en massa släktingar möter upp. Mat och dryck vankas i överflöd.

Solnedgångar förekommer i överflöd på sociala medier, här som omväxling en soluppgång.

Alva och Sofia uppför ett skådespel på bastubryggan inför en begeistrad publik.

Flickorna har själva skrivit manuset till pjäsen där också en säl förekommer i en bärande roll.

Susan (Guy 33) i förgrunden och Darling Lilly (Wasa 360) i bakgrunden.

Den som ror med skräp till Gumbo får en glass!

Turvis kommer innevånarna på holmen och bekantar sig med s/y Susan. Idel lovord!

Småflickorna dröjer längre, de skapar flitigt konstverk av varierande slag medan de ser på Youtube. Farfar underhåller med gitarr.

Diverse jubilarer firas, på lördag blir det hembakt pizza så kräftkalaset flyttas till söndag.

Inte illa med kräftor till lunch!

Så småningom börjar holmen att tömmas på folk, värvet kallar. På måndag morgon är det så dags att segla hemåt. Prognosen lovar motvind i stigande styrka. Han kastar ändå loss.

Det blir start för motor, men på Simsalö-fjärden blåser det redan så mycket att han kan hissa segel.

Till att börja med är vinden svag, men tilltar i styrka ju närmare Helsingfors han kommer. Norr om Mjölö visar vindmätaren 8-10 m/s, det börjar bli obekvämt för en ensamseglare med fulla dukar. Han rullar in genuan något och gången blir säkrare. Storen får vara, han bryr sig inte om att gå upp på däck för att reva.

Han åker in mellan Sandhamn och Kungsholmen och stryker segel efter det.

Det blir motormarsch till Sveaborg. Där får han en båtplats med elektricitet och ett mål mat.

Inte billigt, men ändamålsenligt.

Nästa dag skulle vindriktningen vara bättre, men styrkan är lika med noll.

Det blir motorkörning nästan hela vägen. Han gör några försök att segla, men det blir ingenting. Han kunde ta sig till Hemvikshamnen till kvällen, men besluter sig för att stanna vid Stora Svartö för att ta ut så mycket som möjligt av seglatsen.

En stor fransk båt lägger sig bredvid. Ägaren är pratsam och berättar att han har seglat från Frankrike via England och Danmark.

Eftersom båten inte har någon vattentank förvaras dricksvattnet i en skild behållare som förvaras i diskhon. Nu märker han att tanken är tom. Kranen har tydligen tagit i något och öppnats så att allt vatten runnit ut i hon. Nå, det finns ju en brunn på ön, tänker han och går dit för att fylla tanken.

När han ser sig omkring ser han en liten lapp.

Texten på finska upplyser att vattnet inte är drickbart. Men till diskvatten må det väl duga, resonerar han och för kärlet till båten. Lyckligtvis är ölen inte slut ännu och i termosen finns så pass mycket vatten att det räcker till morgonkaffet.

Efter en natt som kunde ha slutat illa kastar han loss med hjälp av havstanten. Nu blåser det men han bedömer att han kan segla för fulla segel. Det går bra, men i Kantvikfaret går det lite väl bra i den sydostliga vinden. Det är som vanligt svårt att reva storseglet ensam, men genuan rullar han in och gången blir lugnare. Han förbereder landningen i god tid och den går galant trots att vinden ligger på.

Seglatsen har pågått i över en vecka och nu är han trött. Han försöker koncentrera sig på allt som skall göras innan båten lämnas; stadig förtöjning, segelskydd, huvudströmbrytaren, anteckning i loggboken (han glömmer att skriva in distansen), packning av diverse persedlar, städning och så vidare.

Fylld av idéer om vad som borde skaffas till båten åker han hem för att tvätta kläder och sig själv.