Solosegling

Alldenstund det kan vara trevligt att segla i sällskap är det nog ensamsegling som bereder honom det största nöjet. Han är själv ansvarig för allt som sker och kan inte skylla på andra när det skiter sig. Det gäller att hela tiden vara närvarande och alert. Med hjälp av sjökort och plotter skall positionen ständigt vara uppdaterad. Automatrodret gör att han efter att ha utforskat att kusten är klar kan smita in i kabyssen efter en kopp kaffe med tilltugg eller uträtta andra ärenden. Just då sker ofta ett vindskifte som gör att han i stället för att avnjuta sitt kaffe måste justera segeltrimningen.

Det mest krävande när det gäller segling på egen hand är att lägga till. Seglen skall strykas, motorn startas, vilare och förtöjningslinor läggas ut. Med bojkroken till hands skall man sedan styra mot bryggan. Om man sedan missar bojen får man snabbt lägga i backväxeln och göra ett nytt försök. När man fått fatt i bojen måste man släppa allt och rusa till fören för att hoppa i land med förtöjningstrossarna. På sin gamla båt kunde han enkelt låsa rodret så att kursen bibehölls, men på den båt han nu har till sitt förfogande svänger rodret så fort man släpper det. Här gäller det att snabbt fästa autopiloten vid rorkulten innan man rusar till fören för att dämpa stöten mot bryggan eller om farten avstannar vara beredd på ett våghalsigt språng.

Hemkommen tar han i tu med de övningar han har fått av välfärdsområdets fysioterapeut. Han inser att han måste hålla sig i fysiskt trim om han vill hålla på med solosegling. Lite klumpig har han alltid varit, men med muskulaturen i skick kan han parera många missar.

Teknikövning i flerskikt med hjälp av Youtube

Man känner på sig om vädret blir dåligt. Han vill helst inte ge sig iväg då. Men nu har det blivit bättre. Vinden är för det mesta lätt, stundom obefintlig, men däremellan kan det blåsa 3-4 m/s. Det blir alltså segel, motor, segel, motor hela dagen. Han passerar Stora Svartö med god fart ca kl. 14. Fortsätter österut, men mitt i allt dör vinden ut på väg mot Stora Herrö. Det blir motormarsch en stund, men innan han kommer fram börjar det blåsa riktigt skapligt. Nå, han tar ner seglen i god tid och landningen går bra med hjälp av medseglare på bryggan.

Han klättrar upp i utsiktstornet och tar bilder.

Den finska skärgården upphör aldrig att fascinera. Inte ens så här nära huvudstaden.

Innan det är dags att krypa till kojs tar han ännu några solnedgångsbider.

Nästa morgon åker han ut efter morgonbestyren trots att ingen vind står att skönja. Hoppfull hissar han storseglet, men det blir nog mest motorsegling på förmiddagen.

Vädret är strålande och inte många andra båtar syns. Skolstartens inverkan är påtaglig.

Mitt på dagen börjar det fläkta lite och till slut kan han länsa undan i en stadig sydvästlig vind. Han anländer till släktholmen på eftermiddagen, men ingen välkomstkommitté kan upptäckas. Det visar sig att ingen längre är kvar på holmen, alla har rest till stan. Han får rå om stället helt själv. Inte illa med segelbåt och en holme i skärgården.

Det är detta som var sommarens mål, men båten blev tyvärr inte klar till den vecka då den skulle ha behövts som inkvartering. Nu är alla stugor tomma och sängar finns i överflöd. Han tänker ändå bo i båten!

Det blir en ”ledig” dag, som ger tillfälle till båtfix. Lös inredning limmas fast och han skurar och städar.

Stegen som leder till båtens innandöme blev ju inte som Håkke hade tänkt. Calle, som nyss har anlänt, börjar fundera och dryfta hur det kunde vara, vilket leder till att seglaren skruvar loss stegen igen. Tankeverksamheten blir för ansträngande, han skrider till handling och börjar reparera sitt misstag. Han har i varje fall kommit fram till hur Håkke hade tänkt sig. Eftersom arbetet innefattar limning får han ge sig till tåls tills nästa dag då limmet förhoppningsvis har torkat. För plötsligt har det blivit kväll.

Till en stor del präglas hans verksamhet av att korrigera misstag. Han handlar snabbt utan överdriven eftertanke, vilket ofta leder till att han får göra det på nytt, så som det egentligen borde göras. Spontaniteten kan i och för sig få trevliga följder, som det här att han plötsligt har tillgång till en segelbåt igen. Eller att han mitt i allt befinner sig mitt på Atlanten i en båt som också den stått länge på land och befunnit sig i ett eländigt skick. Men många handlingar har fått oåterkalleliga konsekvenser, eller åtminstone har undanflykterna förorsakat huvudbry.

Det blir i varje fall till slut så att stegen kan höjas och sänkas. Någotsånär nöjd med sitt jobb kör han till Björnsö butik för att proviantera. Tanken fylls med dieselolja för att säkra hemfärden. Lite torrskaffning och en laxmacka att inmundiga på ort och ställe.