Fortsatt verksamhet

Här var han. Mitt i en megakör omgiven av ett fullsatt Musikhus. Och orgeln. En speciell känsla.

Möjlighet.

Vad vågar han göra? När går det för långt? Lite i gången. Åt?

Besöker polisen. Passet skall förnyas. Tar en kölapp, kategori A till färdiga dokument. Rummet är fullt av köande. Det visar sig att hans dokument inte alls är färdigt, han skall skriva sin namnteckning och ge fingeravtryck. Då gäller det att ta en ny könummer för det. Kategori B. Det visar sig att eftersom han har en beställd tid behöver han ingen könummer utan hans namn ropas upp lite före den angivna tiden kl. 10.10. Han skriver sin autograf och lägger fram höger pekfinger i avläsaren. Till den vänstra handen får han ta långfingret enär han sågat sig i pekfingret dagen innan. Passet får han om en vecka från Neste i Gröndal.

Därefter mot Hemvikshamnen där båten väntar.

Runt hålet där kompassen skall sitta finns en massa små hål. Dels från den gamla kompassen som sprungit läck. (Den lär inte ha innehållit sprit som någon druckit upp) Dels från några felborrningar till den nya kompassen. Han har sökt vitt glasfiberspackel i alla affärer utan framgång. Plastic Padding är inte vitt utan grönt. Dessutom härdar det alldeles för fort. Det blir ett ända klotter.

Håkke kommer med inredning. (Och vit glasfiberspackel). Snabbt görs plats för madrasser och ryggstöd. Överloppsgrejer stuvas i förpiken och på hyllor.

Men visst ser det mysigare ut med madrasser fast mycket annars är på hälft.

En äldre man som har skaffat sig en begagnad segelbåt löper in. Nyss åkte han iväg. Förseglet har rämnat. Han får hjälp med att förtöja och senare med att ta bort seglet. Han ger ett osäkert intryck.

Klubbhamnen är ett samlingsställe för äldre män som kanske inte seglar så mycket längre men gillar att pyssla med båtar.

Vierinen seglar alltid till Stora Halsö lite utanför Hemvikshamnen. Där fotograferar han solnedgången och lägger flera bilder, nästan likadana, på facebook. Flera gånger i veckan.

De yngre, familjerna, kommer med utrustning och proviant, lastar i båtarna och åker iväg. De dröjer inte länge i hamnen. Gubbarna blir kvar.

På morgonen möts de vid porten till hamnen. Håkke smörjer vinscharna medan den andra limmar hålet för kompassen. Teakfanerbiten som han har lackat appliceras.

Flaggan skall vaja när besättningen är ombord!

Vanterna spänns och de gör en runda med båten så att den kommer med aktern mot bryggan för att seglen kunde hissas mot vind. Så långt kommer de inte idag.

Susan lämnas inför midsommarhelgen. Sedan är det bara att vänta på att Hannu kommer för att slutföra sitt arbete.

Det är trevligt att jobba med Håkke, han har stor erfarenhet av att rusta båtar och ser vad som borde göras. Och det han inte kan lämnar han åt Hannu som behärskar det mesta, men han är en mycket upptagen man som inte hinner komma till Sjundeå varje dag.

Att vänta hör inte till seglarens starka sidor. Helst är han igång hela tiden. På väg. Ibland har han ingenstans att gå. Det är beklagligt. Men han kan måla, spela ett instrument, lösa korsord, läsa eller skriva i sin blogg. Klockan är snart fyra och i morgon är det midsommarafton.

Midsommar. Ännu en av dessa helger som inverkar menligt på pensionärens vardag. Ingen Husis på flera dagar. Båtarbetet går inte framåt. Kanske det behövs?

Pärlan är lackad men är inte riktigt klibbfri ännu. Det besluts att midsommarafton detta år inte skall firas i båtskjulet utan på kusinhusets veranda.

Endel åker iväg medan andra stannar.

Potatissmekarpatrullen i aktion.

Fridde besöker grannholmen. Här strax innan fulla varv dras på.

Det är dukat med en massa delikatesser. Omöjligt att inte äta för mycket. Eftersom det är ont om sovplatser på släktgodset kör de hem till natten och kan således lyckligtvis inte dricka för mycket!

Midsommardagsmorgonen randas alltså för en stinn men alert firare!