Säsongens sista konsert för Novena, den sista konserten med Lasse som dirigent, går bättre än den näst sista. Den enda förstabasen skärper sig och sjunger inte fel så många gånger. Efteråt hålls ett samkväm i sockenstugan där den ordinarie dirigenten och körens grundare Nina visar sig. Hon har åhört konserten och verkar nöjd, likt två tidigare sångare som också suttit i publiken.
Nina sätter sig vid hans bord och berättar om förlusten av sin livspartner och sorgearbetet kring den. Men hon skall nu ta sig an kören igen från och med hösten och ber honom fortsätta ännu en säsong. Det här var just vad han behöver. Han har en längre tid tvivlat på sin insats som sångare och funderat på att sluta. Men denna invit av Nina, som han har sjungit med i flera decennier, ger honom en boost. Kanske han ändå borde fortsätta.
Båtarbetet fortsätter efter helgen. En minimal skruv från propellern faller i gruset och de letar efter den genom att plocka bort sten för sten i förhoppningen om att skruven skulle komma i dagen. Efter en dryg halvtimme ger de upp. Håkan kör till en skruvaffär och lämnar sin kumpan att försöka ominstallera VHF-antennen så att den pekar uppåt i stället för åt sidan. Han får med sig en träbit, en cirkelsåg och några skruvar.
Installationen är kanske inte enligt konstens regler, men den får duga.
Efter en dags avkopplande stugliv kommer så den viktiga sjösättningsdagen.
Det är inte lätt att hålla reda på alla vanter, stag och skot som är fästa vid masten. Något kan alltid gå fel och så går det även nu. Men mera om det senare. Nordström kommer med kranbilen i god tid, innan besättningen hunnit reda upp alla linor och kasta i sig en lunch på ABC.
Plötsligt är Susan på väg! Snart ligger hon i sitt rätta element. Det besvärliga är att fästa stagen och vanterna. Det visar sig att en inre och en yttre vant har snott sig ovanför den nedersta spridaren. Den snopna hyresgästen medger skuld, det var han som fäste spridarna.
När båten skall flyttas på sin plats startar förstås inte motorn. Hannu kontaktas, han kan inte hjälpa genast, men lovar komma följande dag. Båten får bli vid lyftrampen till dess.
Ett försök att besiktiga båten görs eftersom det är besiktningsdag, men Henkka kan inte godkänna båten i det skick den är nu.
Hannu kommer på morgonen, får igång motorn, men konstaterar att en genomföring som han har gjort läcker. Båten skall alltså lyftas på nytt på kvällen.
Under tiden sysslar manskapet med allt möjligt som att täta det läckande takfönstret, försöka installera en kompass och till slut hissa den skyldiga upp i masten för att reda ut de trassliga stagen. Henkka lånar ut en båtmansstol.
Båten lyfts upp igen och Hannu tillbringar en tid inombords innan han dyker upp och meddelar att den kan läggas i blöt igen. Nu kan besättningen starta motorn och köra till bryggplats nummer 40. En milstolpe är uppnådd och trots att det finns mycket att göra innan Susan är seglingsklar är hon i varje fall i sitt rätta element!
Seglaren kör nu hem för att byta roll till sångare, det är nämligen detta veckoslut som storsatsningen Händels Messias skall framföras i Musikhuset. Genrep på fredag och konsert på lördag.
Genrepet ger vid handen att det är allt annat än glamoröst att sjunga Händels Messias i en storkör i Musikhuset i Helsingfors. Att stå i över tre timmar tär på kroppen och gör det svårt att koncentrera sig på sjungandet. Den mångomskrivna orgeln låter i basens öron som vilken orgel som helst. Solisternas insatser är plågsamt långa för körsångarna som under tiden står sysslolösa. Inte ens en flaska vatten får man smuggla med sig. Vad gör man inte för att få stoltsera med att man har uppträtt i Musikhuset?
Men denna första bas tror nog att nästa storproduktion får klara sig utan hans medverkan!
minseglats 