Händels oratorium får förgylla påskafton.
Snön smälter nu så att man kan se det med blotta ögat. Snart är potten redo för det första doppet. Timo erbjuder sig att såga en vak, men så skyndsamt är det inte.
På området finns en massa avföring. Mera än tidigare år. Mest hjortskit, men också annat. Dessa bollar har han inte lyckats identifiera. Söker man på nätet finns det bilder men inte svar. Bara frågor. Gissa vilket djur som har åstadkommit dessa. Just det vill han ha svar på.
Ändrade planer får en att tappa greppet för en stund. Först villrådighet, sedan följer febril tankeverksamhet för att skissera upp ett alternativt scenario.
På morgonnatten värker det i hela kroppen och det känns som om slutet var nära. Men det är den sista dagen som Granibacken håller öppet, så han tar sig dit en kvart innan de öppnar.
Han är ensam i backen men liften går, med snigelfart men dock. Efter 2-3 åk ökar farten på liften, backen öppnar. Han hinner ännu med några åk till innan andra åkare kommer.
Skidlärare börjar bygga en äventyrsbana. Det skall bli någotslags jippo 10.30. Före det har han åkt 10 åk och kör hem. Det blev antagligen säsongens sista åk. Men i backen har han inga krämpor.
Ett besök på Didrichsens konstmuseum där konstverk ur bankers samlingar finns utställda gör att påskens kulturkvot uppfylls. Vädret är ännu vårskönt men kallare utlovas med snöfall. Än är det vinter kvar säger mor.
Det fina påskvädret har förbytts till regn, köld och eventuellt snö. Förhoppningar om att båtarbetet kan inledas nästa vecka föreligger ändå.
Definitivt snö. Mycket.
Beatles avslutade sin karriär för länge sedan, det råder det ingen tvivel om. Men häromåret gav de ut låten ”Free as a Bird” som John Lennon sjungit in innan han dog. Häromåret visar sig vara 1995! Alltså snart 30 år sedan! Allt oftare händer det att företeelser som han tycker gick av stapeln nyss visar sig ha ägt rum för länge sedan.
Vädret varierar. Ena dagen snöstorm och nästa dag strålande solsken. Skidsäsongen som var förklarad avslutad får en fortsättning. Trädgårdsarbetet får vänta. Planer får ändras.
Det är ett tvångssyndrom. Mera snö betyder längre skidsäsong. Han äger skidor, har sysslat med skidåkning, alltså måste han fortsätta.
Gusse råkade se honom skida häromdagen. Han hade en del att anmärka om stilen. Utan insikter i skidåkningens grunder har pensionären stakat sig fram i alla dessa år. Nu får han veta att det finns effektivare sätt att ta sig fram på skidor. Kan man lära en gammal hund sitta?
Vädret är något som är lätt and ondgöra sig över. Det är något vi inte kan påverka eller beskylla någon för. Det väder som nu är förhärskande (snöstorm) skulle vi glädja oss åt i november, men nu tycker vi att det är malplacerat. Vi väntar på våren och sommaren. Ändå har vi varje år sett att det kommer vad finnarna kallar ”takatalvi”, en återgång till det vintriga. Då gäller det som sagt att sadla om och ta fram skidorna på nytt i stället för att sitta och gråta.
Hundar. Ingen människa går väl frivilligt ut i detta väder, men de som kan skönjas genom fönstret är alla försedda med en eller flera hundar. De måste väl rastas oberoende av vädret.
Och så: ytterligare en förmiddag i Oittans. Nu under Gusses vakande öga. Höften fram, rakare ben, för fram foten ordentligt efter avspark. Pensionären gör så gott han kan, men spåret är glatt och det är svårt att få fäste. Gusse får bra fäste när han stannar för att instruera, men sedan kommer han inte vidare. Några centimeter snö under skidorna. Jonna har samma problem.
Det ser bättre ut än sist, är instruktörens dom, men helt nöjd är an inte med adeptens insats. Det gäller att inleda nästa säsong med teknikövningar..
minseglats 