Ett blodprov och ett besök på urologiska polykliniken bekräftar att PSA-värdet är lågt och patienten i form. Härvid kontaktar han Håkke som bekräftar att överenskommelsen gällande båten är i kraft. Pensionären har också blivit erbjuden en Ohlsson 29:a, men han håller fast vid den tidigare planen. Arbetet torde komma igång i april när snön har smultit i marinan.
Dottern med sambo och son kommer på besök för att förevisa nykomlingen för släkten. Det blir ett hektiskt veckoslut, eller egentligen lördag. Syster Nena upplåter vänligen sitt hus för alla nyfikna.
Fyra generationer förevigas. Den yngsta gillar att dra den äldsta i håret. Han lyckas också demolera morfars glasögon. En pigg krabat!
Det skålas för nykomlingen som får bekanta sig med den finska släkten. I synnerhet de yngsta (en kusin och en småkusin) finner honom förtjusande. Men visst är de äldre också imponerade av Olli.
Nu stundar fint vårväder med kalla nätter och soliga dagar. Han tar sig till Oittans och skidar drygt 20 km för att närma sig den magiska totalsumman 500 km. Det fattas ännu 70 km, men om vädret fortsätter så här skall det nog snart vara inskidat.
Efter ännu en förödmjukande slalomtävling i Noux besluter han följande dag att åka till Sjundeå för att tömma postlådan och se hur stugan mår. Han tar skidorna med eftersom det har varit kallt om natten och skaren bär.
Det är inte så lätt som han har föreställt sig att skrinna ut över fälten. Underlaget är ojämnt och vägar och diken måste forceras. Efter att ha skidat drygt 5 km åker han vidare för att söka spår i centrum, utan att lyckas. Då åker han till Störsvik för att kanske skida på isen.
Det visar sig vara en dålig idé, stranden är isig och ojämn med öppna vakar här och där. Längre ut kunde man kanske åka skridskor, men inte skida. Han beger sig till golfplanen och åker där så mycket att summan blir 10 km. En ivrig golfspelare slår bollar ut över snöfältet. Skidåkaren packar sin utrustning och åker hem via Pickala ABC där han intar lunch.
Jakten på de felande kilometrarna fortgår. När han nästa dag kämpar framåt i trögt före (utom på isen) reflekterar han att allting går långsammare numera. Hur han än tränar blir han inte snabbare, snarare tvärtom. En av livsstilscoachen Owe Wikströms böcker heter ”Långsamhetens lov”. Kanske han borde läsa den på nytt?
I kväll blir det räkfest på Villa Junghans i sällskap med andra pensionärer..
minseglats 