Vädret är slaskigt och de snöiga trottoarerna har blivit isiga och våta. För det mesta går folk på körbanan bland bilarna, det är mindre farligt. Dagen börjar med en promenad till Elvira. Han blir igen bortkollrad av Google maps och gör en extra tur av och an på en skogsstig. Till slut kommer han fram med ett blöjpaket åt Olli.
Olli vill inte sova, men han får vara i sele på mammas mage när de tar tunnelbanan till Centrum.
Det är nästan solsken när de kommer fram.
För att fira Fridas 30-årsdag som inföll för länge sedan bjuder morfar och Elvira henne på ramen (som morfar trodde var namnet på en restaurang) och kaffe med donuts efteråt.
Sedan tar patrasket T-banan tillbaka till Ryen varifrån Elvira, Frida och Olli går hem medan morfar skall ta bussen mot sitt härbärge. Han tvekar var han skall stiga på medan bussen åker iväg. Följande buss skall gå om 7 minuter, men den kommer inte. Till slut tröttnar han på att vänta och promenerar iväg. När han kommit halvvägs kör bussen förbi, men han är inte nära en haltpunkt. Dessutom är det inte mycket kvar. När han kommer fram stupar han i säng och nuckar till medan han ser på youtube. Klockan visar att han gått 18238 steg. Knäna är ömma.
Trots trötthet är sömnen fortfarande dålig. Han somnar tidigt och vaknar lite efter 2. Sedan ligger han och lyssnar till sömnpoddar och halvdåsar till klockan 6 då han har beslutat att han skall stiga upp.
När morgonsysslorna är överstökade tar han bussen in till centrum och tar sig där till Nasjonalmuseet på Elviras rekommendationer. Stället är så belamrat av konst att man skulle ha en vecka på sig för att hinna med allt.
Han hade tänkt gå till Munchmuseet, men där har han varit och här finns också verk av Munch. Efter närmare 3 timmar tar han en wrap med brus i caféet.
Här råder en internationell stämning och han hör damer bräka på amerikansk engelska. Härefter går han ännu till Nobels fredssenter där verk av Yoko Ono finns utställda.
Sedan börjar det bli tid att ta sig till Elvira och Kristian på middag och han hittar en metrostation. Ruterappen säger att han är på fel ställe och han går ut igen och blir uppringd av Elvira som meddelar att alla stationer i centrum nog skall duga. Det visar sig att han har appen inställd på bussar, så han går tillbaka och sätter sig på ett tåg österut. De kommer några stationer framåt tills allt stannar på Grönland. Högtalaren meddelar att det är fråga om ett elavbrott. Passagerarna väntar. En yngre dam som sitter mitt emot beter sig väldigt irrationellt. Hon pratar för sig själv och fingrar i sin väska ur vilken hon tar olika smakbitar. Däremellan gör hon turer till roskisen (vad heter det på svenska eller norska) Hon bjuder Dumle åt morfar som artigt avböjer under förevändning att han inte äter choklad. You can trust me, säger flickan med stora pupiller spända på honom. Han vidhåller sin vägran. En man med bärbar dator kommer och sätter bredvid flickan. Han får fram uppgifter om att det inte ser lovande ut och lämnar tåget. Morfar går efter.
Han söker sig till en busshållsplats och står där och väntar tills han inser att han står på fel sida av vägen. På andra sidan finns betydligt mera mera människor. När bussen äntligen kommer pressar sig alla in så att dörren knappt går att stänga. Alla som kommit från det långa metrotåget skall nu in i en buss. Efter några hållplatser öppnar chauffören inte dörrarna längre. Det skulle inte rymmas in flera. De får ta nästa buss.
Slutligen kommer han fram och Elvira släpper in honom. Frida har kommit strax innan i en lika full buss. De får leka en stund med Olli medan Elvira tillreder en delikat middag som avnjuts när Kristian kommit från jobbet.
Det har varit en händelserik dag!
Den sista dagen i Oslo. Han packar sina pinaler om i härbärget, städar, låser, lämnar nyckeln i boxen och soppåsen i avfallskärlet. Därefter promenerar han till busshållplatsen och tar 70:an mot Nationaltheatret.
Samtidigt går Elvira med Olli till T-banan i Ryen för att också åka till Nationaltheatret.
De möts där efter att ha gått om varandra. Sedan promenerar de till ett café där de intar kaffe med bulle. Morfar får ännu ett tillfälle att gosa med Olli innan de går på promenad tills han somnar. Olli alltså. Därefter tar de farväl, Elvira och Olli går på en sammankomst medan morfar strövar längs Karl Johan mot järnvägsstationen. Där degar han tills tåget mot Gardemoen avgår.
Framme vid flygfältet har han nu ännu fyra timmar att vänta. Det blir en vegehamburgare till lunch/middag.
Norgevistelsen har varit en framgång, det är ok att ha släktingar i ett annat land så att det finns orsak att komma iväg. Att bo på härbärge gör det lättare för såväl värdfolket som för gästen.
Nu är det deras tur att komma till Finland!
minseglats 