Sång

Vädret har varit och är vintrigt vackert. Förkylningen har sakta börjat ge med sig så att han försiktigt kan bege sig ut i spåren och backarna igen.

Träningarna har inte kommit igång i hembacken ännu så han har åkt fritt och tagit det lugnt. De internationella mastertävlingarna i Levi beslöt han i ett tidigt skede att skippa p.g.a. brist på träning och ett ont knä. Nu när rapporterna visar -30°C i Lappland är han glad att han är i södra Finland där temperaturen ligger på -16°C. Han måste inte ta del i alla tävlingar.

Knäet har undersökts av en fysioterapeut som har delegerat ärendet till en läkare som ringer upp när patienten är i backen och inte hinner svara. I Maisa finns sedan en anteckning att ”yritin tavoittaa” och något diffust om en remiss till röntgen som inte står att finna. I Maisa finns ytterligare en anteckning om ett besök hos ögonläkare som patienten inte känner till. Han försöker kontakta sin egenvårdare för att reda ut ärendena utan framgång.

För övrigt är det sång som gäller. Christmas Carols i Grankulla kyrka på nyårsafton blir en publikframgång och nu vill Grankulla kammarkör ha honom som ordinarie sångare.

Övningarna sammanfaller med mastersträningarna i Swinghill, men kanske det börjar vara tid att trappa ner satsningen på alpin skidåkning och i stället fokusera på sång. Jammarkören börjar sakta vakna efter en längre paus och har träff idag. Novenakören övar Händels Messias som skall framföras i musikhuset till ackompanjemang av den nya orgeln i juni. Utmaningar är det alltså gott om och han tar sig an dem med öppna armar. Det har blivit ganska mycket stillasittande med hosta och rinnande näsa under julhelgen. Kylan har också något begränsat framfarten, men idag är han på väg ut i skidspåret.

Jammarkörens träff blir en fullträff. Att efter ett halvår sjunga Johannas kompositioner och arrangemang och konstatera att de fortfarande sitter är upplyftande. Fortsättningen blir hängande i luften, men lär bli av. Det är svårt att lämna körer där ens stämma är oumbärlig. Tror han åtminstone själv.

Årets (och säsongens) första träning i Swinghill. En bana med kortkäppar är utstakad, men tränaren syns inte. Han åker några åk och blir svettig trots att det är 15 grader kallt. Han har klätt sig för varmt. Tar av sig en tröja, men då underkläderna är fuktiga och han fortfarande är lite flunsig känns det inte bra. Han går till stugan och äter en tallrik utsökt grönsakssoppa. En bulle får han på köpet. Efter det finner han för gott att åka hem och ta sig en varm dusch. I hans ålder är det kanske bäst att träna så här; några åk så länge banan är i gott skick. När det blir isigt och ojämnt blir påfrestningen på knäna för stor.

Följande träning känns bra, skidorna fungerar och det har blivit varmare. Det börjar ändå vara tid att tänka på fortsättningen, det verkar som om hans medtävlare börjar dra sig tillbaka. Ensam är det tråkigt att tävla. Knäna är nu röntgenplåtade, men han förväntar sig inga revolutionerande rön. Det är nog bara slitage. I hans ålder är inte lederna som förr.

Majlis Qvickström har dött. Hon blev 104 år gammal. Han blev bekant med henne då hon redan var pensionär, hon var kulturellt bevandrad i och med att hon var redaktör för programmet Önskedikten i den dåvarande Rundradion i många herrans år. Ännu som närmare 100 år gammal hade hon ett gott minne och kunde berätta om kulturpersonligheter som t.ex. Tove Jansson som hon hade samarbetat mycket med. Han bor nu i Majlis lägenhet tillsammans med hennes dotter. En tavla målad av Tove Jansson hänger på väggen ovanför matsalsbordet.

Tidigt en morgon under morgonrusningen kör han till Tsusho-auto för att visa den lilla bucklan på kofångaren om vars tillkomst han inget vet. Han får veta att hela kofångaren skulle bytas ut till ett pris av ca 1500 €. Han kör hem med oförrättat ärende. Bucklan syns ju knappast om man inte vet om den.

Därefter ut i skidspåret. De varmare temperaturerna har gjort att spåren är hårt packade och föret är glatt. 20 km går i ett huj. Han är positivt överraskad, trodde det skulle vara mjukt. Tyvärr har snön rasat ned från trädens grenar (och i många fall har också grenarna brustit och ramlat ned över skidspåren) så det vykortslandskap som man har fått njuta av en längre tid är nu bortblåst och töat.

På kvällen ännu onsdagstävling med SUPerslalom som gren. Allt går bra ända till starten, men då går magen i olag och knäna viker sig. Han presterar ett mediokert åk och besegras av Peppe med en sekund. Pausen mellan åken tillbringar han på damernas toalett (herrarnas är i olag). Det andra åket går sedan om möjligt ännu sämre och han förlorar två sekunder åt Peppe. Han kör hem med svansen mellan benen. Kan det vara så svårt att tillstå att han har blivit gammal och att benen inte längre fungerar som förr. Samma fenomen har han sett hos andra som passerat 70 år, det är då det börjar barka utför med fart! (Gäller inte Jerker)

Novenakörens övningar är inhiberade p.g.a. lokalbrist. Han tycker att det är märkligt att en kör som lyder under församlingen inte kan hitta ett enda utrymme för övning. Är verkligen alla Esbos kyrkor och församlingshem upptagna en torsdag kväll? Messiasövningarna hålls förhoppningsvis under helgen.  Det ser ut som om branternas betvingare nu är tvungen att omdefiniera sin profil till kyrkosångare. Betydligt skonsammare för knäna..