Förväntningar

Han har på gamla dar börjat ta sånglektioner. Initiativet kommer från Novena-kören som arrangerar lektioner åt alla medlemmar. Pedagogerna är två, en kvinnlig och en manlig. Han har gått hos båda, men när han återkommer till den första efter att ha varit på lektioner hos den andra däremellan har han glömt vad han sade. Eftersom han minns fragment av den förras undervisning beslutar han sig för att fortsätta där. Hans (obefintliga) sångteknik ifrågasätts. Det han själv tycker låter bra utdöms som krampaktigt. Nu skall han först lära sig att sjunga ljust och lätt innan han kan gå vidare. Övning med Carols-kören följer direkt på lektionen och han försöker tillämpa det han lärt sig. Det går en kvart, sedan är han tillbaka i det som varit. Han sjunger dessutom fel i slutet av ”Stilla Natt”, en sång som han tror sig kunna utan och innan efter flera uppföranden med Novena. Just därför har han inte övat och då han nu har andra röster runt sig blir det fel.

Julen är förväntningarnas tid och därför så sårbar. Livet har lärt att förväntningar ofta gäckas, därför försöker han undvika sådana. Om man inga förväntningar har blir man inte besviken. Ändå ertappar han sig själv med att hysa dem. Kanske inte när det gäller julen, men i allmänhet.

Advent betyder inte väntan utan ankomst har han fått lära sig.

Vi behöver ändå mål att se fram emot. Drömmar. Vi utmålar en framtid som baserar sig på att vissa kriterier uppfylls. När så inte sker blir vi besvikna och får omvärdera våra prioriteringar. Vi övertalar sedan oss själva att dessa nya mål överträffar de tidigare.

Hopp är mera sakralt. Inte lika krävande. Förhoppningen är mera en önskan vars uppfyllelse inte är sannolik. Man kan hysa hopp utan förväntningar. När allt hopp är ute ligger man risigt till. Men, så länge det finns liv finns det hopp, heter det också.

Intet är som väntans tider. Förmodligen menas med detta uttryck att det är något positivt. Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge. Däremot kan man drabbas av svårmod efter att en önskan har uppfyllts. Den lycka som den väntande har utmålat för sig själv kanske inte infinner sig eller är kortvarig. Snart är hen tillbaka i vardagslunken igen. Då är det kanske bättre om väntans tid är lång..

Han har för övrigt från Lux övergått till att lyssna på Riston Valinta. Främst för att mellansnacket håller en högre nivå. Körsjungandet kan dessutom ha påverkat hans musiksmak. Nog för att musiken i Lux för det mesta är av god kvalitet.

Av speciella skäl besöker han Hemvikshamnen. Han har tydligen något på lut! Besöket är hoppingivande. Nya förväntningar skapas. Utan att de ändå behöver vara utslagsgivande. D.v.s. han har inte förbundit sig till något. Ännu.

Det har kommit snö. Tillräckligt för att kunna dra spår i Esbo Centralpark. Men bara delvis. På vissa ställen är det bara utjämnat, på andra ställen har spåren bildats genom att folk har skidat där. Hur som helst är underlaget för det mesta lämpat för fristil, skate. Genom att snön är mjuk blir farten inte hisnande. Dessutom är konditionen och tekniken inte den bästa i detta skede av säsongen. Det har lovats värmegrader till helgen, så det gäller att ta ut svängarna så länge det går.

Nu är han glad att han fått några skiddagar fast man aldrig kan veta hur det blir i fortsättningen. Bäst att inte ha några förväntningar, men hoppas kan man alltid. Vad julen beträffar hoppas han att den går över, och det har den gjort varje år, så månne den inte gör det i år också. Sedan får man ju hoppas på att det blir fred på jorden och att klimatet kan räddas, men alltför höga förväntningar har han inte..