..har inletts ovanligt tidigt i dessa klimatuppvärmningstider. I Oittans plogas allt längre slingor fram och där har motionären redan varit några gånger för att komma igång. Problemet är att flera andra också vistas där. Några äldre pensionärer får han köra om medan de yngre frifräsarna susar förbi med skatestil. I det stora hela går det ändå ganska smärtfritt. Han börjar försiktigt, 7 km, och så småningom då längre spår trampas upp ökar han till 11 km. Fri stil är tung i motlut, han tycker att lungorna nära sprängs, så det blir mest klassisk stil för hans del.

När backarna öppnar på lördag åker han till den lokala Granibacken för att åka tio åk inför avfärden norrut till större och längre backar.

Körövningarna och uppträdanden följer varandra och han kommer att missa några när han åker till Ruka.

Det blir traditionsenlig sång under adventmässan. Efteråt glöggservering utanför kyrkan där kören sjunger några sånger till.

Vintrigt värre

Den övriga kören har alltså program nästa vecka, men den här bassångaren åker hem för att förbereda sig inför resan till Ruka.

Kyrkfolket går hem

Tidig väckning. Petski plockas upp i Helsingfors och bilen lämnas på flygparkering. Enklast så. Kön till security check är oändligt lång.

Dagens plan
Ovan molnen

De hinner till det första träningspasset. SUP (superslalom) i Saaruabacken. Det går som smort, men banan och åkarna slits, det blir svårare efter hand.

Nästa dag får åkaren inte ut sina skidor från inkvarteringens skidskåp. Kodlåset vägrar att öppna sig. Han sparkar till dörren, vilket leder till att allt slocknar. Serviceman tillkallas. Han anser att batterierna bör bytas. Han försvinner och blir borta länge. Han hittar inte batterier. En annan serviceman kontaktas. Tillsammans får de upp dörren och åkaren kan en halv timme försenad ta sig till träningen.

Det kommer flera åkare efterhand. Endel med tåg andra med bil. Eller flyg. En nykommen åkare faller genast och skadar sitt nyckelben. Det blir snar hemfärd.

Knäna smärtar. Det skulle vara trevligare att åka om det inte gjorde ont. 2×2 h är mycket för gamlingar med slutkörda leder.

Nästa dags SUP-träning i främre backen är en pina. Det vill inte bli något av åkningen.Efter en timmes träning håller de paus och åker sedan fritt resten av tiden.

De tar en kaffe på Monomesta, en bar i backen i Österrikisk anda. Väggarna är tapetserade med små Jägermeisterflaskor. Tusentals av dem.

Monomesta

Petski fortsätter att åka medan han med sjukt knä tar sig till inkvarteringen. Kölden tilltar och kryper under -20. Det skall bli storslalom på eftermiddagen innan självständigheten skall firas på ett lokalt utskänkningsställe.

Storslalom går något bättre då påfrestningarna på knäna kanske är lättare, men tekniken är ännu bristfällig. Början går bra, men efter halva banan är han hopplöst sen. Det är kallt och så småningom finns de flesta lägerdeltagarna i baren.

Ett par friåk och sedan till hotellet för att sätta bastun att värmas.

Självständighetsdagen firas sedan stort på restaurang.

God mat och trevligt sällskap. Dyrt blir det förstås. Men matgästerna kommer i god tid till respektive inkvarteringar och är pigga och nytra till morgonträningarna.

Det är fortfarande kallt på morgonen, inte så farligt ändå, ca -15. Han deltar i banbyggandet och åker ett par åk, men sikten är dålig och banan slits snabbt, så han drar sig med ålderns rätt tillbaka till sina rum där Petski väntar.

Petski har problem med ryggen och idkar avslappningsövningar.

Utsikt från fönstret

På eftermiddagen går åken någotsånär, en gång faller han då han är sen i svängen och får bakvikt. De lämnar ändå träningen vid halvtid och åker fritt.

Vintriga vyer

Sista träningsdagen: Storslalom. Knäet håller 3 åk, sedan blir det friåk och vila.

Det sista träningspassets SUP-bana är lättåkt och trevlig, den är fin att avsluta detta läger med. Tillsammans tar deltagarna en öl på Piste-baren och tar farväl av varandra för denna gång.

Petski bjuder på en fin middag på restaurang Kuksa. På lördag bråkar skidskåpets lås igen när Petski skall på en avslutande åktur. Servicemannen anlitas igen. Den andra pensionären blir på rummet att vila sina knän och se på alpint på plattan.

Det har varit en fin vecka trots krånglande knän. Fysioterapeuten skall besökas på måndag. Nu bussen och flyget hem.

Lämna en kommentar