Förmåga till omedelbar uppfattning eller bedömning utan medveten tillgång till alla fakta, ofta i motsats till resonerande förmåga. (Wikipedia, kanske)
Det handlar om val. Att inte alltid göra som man förväntas göra. Om det är intuition eller protest är svårt att avgöra. Ibland blir det rätt, men ofta fel. Det kan också vara egalt. Han har gjort val trots att intuitionen sagt att det blir fel. Intuitionen har då haft rätt och han har ångrat sina beslut. Som till exempel.

Solen stiger upp samtidigt som spridda snöflingor dalar ned. Det skall bli mera fram mot kvällen, har det lovats. Vissa skidcentrum har redan öppnat. Han är inte redo ännu. Men gubbtänjning skall det bli.
Skapandet ger livet mening. Skapelsen var livgivande. Avbilden avbildar. Målar, skriver, spelar, sjunger, sportar. Ger uttryck för intryck. Han åtar och ger sig uppgifter. Inte för förtjänst utan för möjligheten. Han gör vad han kan men kan inte alltid vad han gör. Men gör ändå.

Håll bollen rullande. I gubb-tänjningen glömmer han att återföra bollen. Den kanske rullade iväg. Pallo hukassa. För övrigt är tänjning oumbärligt för gubbar. Styva leder blir inte bättre av vila utan av motsatsen. Han vet, han har prövat bägge. Men att säga vad man vet faller inte alltid i god jord. Åtminstone skall man inte säga vad man tror. Tiga är guld.
De följer med frågesporter på TV och i tidningen. Ni vet det där svenska där de frågar ”Vart är vi på väg?”. Han har glömt namnet. Det är det han vill komma till. Namnglömska. Svaret finns ofta på tungan men kommer inte fram. Om det frågas om en musiker kan han räkna upp alla hens låtar och medmusikanter, men den som efterfrågas kommer han inte på. Samma i Duellen i Husis. Det är frustrerande.
Själv tycker han att det blir bättre när han inget har att skriva om. Då finns tid för eftertanke. Nu lyssnar han till Riston valinta från Arenan. Renässansmusik manar till eftertanke.
Åter en alltför tidig morgon utan sömn. Han känner sig eländig, men tar sig ändå till gymmet, med bil p.g.a. det slaskiga vädret. Där börjar han försiktigt, men vaknar till och brassar på. Efteråt känner han sig betydligt bättre. Men på kvällens körövning har han igen svårt att fokusera. Orden passar inte till noterna, inte i hans mun. Vad har han här att göra, han hör ju inte till den utvalda skaran.

Det händer att intuitionen har rätt men att intellektet inte vågar handla utan söker alternativa svar. Då blir det ofta fel.
Tankar som blir att gro, som inte släpper. Det krävs att han går till botten med dem innan han kan sova. Envisa jäklar som inte ger upp. Nej, nu får det vara slut!
Men kanske ändå?


För att ge alla möjligheter en chans åker han till Hemvikshamnen för att titta på båtar och naturen. Inga klara besked ges. Intuitionen sviker.
Så ett varv via stugan där isen har frusit på potten.

Det blir inget dopp den här gången.
Så återstår då inget mera den här helgen än skidning och tennis på TV och ett hejdundrande kalas i grannbyggnaden på lördag med många bekanta från fornstora dagar.
