Veckan börjar med att han får förmånen att vistas med det numera mellersta barnbarnet. Flickan har inlett sin skolgång och hämtas från eftis. Läxorna (de första) görs hos farfars mor, som dessutom bjuder på glass. Vid förfrågan om vidare aktivitet nämner barnbarnet Bouldercentret i Esbo. Farfar, som tidigare tagit henne dit, går förstås med på förslaget. Han är inte svår att övertyga.
Fysisk aktivitet hos barn bör uppmuntras. Ännu hinner de äta två pizzor (barnbarnet en halv, farfar en och en halv), spela domino, teckna och leka i parken innan det är dags att överlämna flickan till föräldrarna.
Följande dag fortsätter följetongen med muren till potten. Vattnet har sjunkit ytterligare, så det är ett bra tillfälle att gjuta vidare. Torrbetong, armeringsjärn och virke för form anskaffas från järnhandeln med beteckningen K.
Timo är snart på plats med nödvändig utrustning och arbetet inleds genast. Matti kommer för att granska och bidrar med teoretiska resonemang kring hur arbetet borde göras och hur en digikamera fungerar. Senare kommer också Gunvald, som äger halva potten, för att se hur arbetet framskrider. Trots dessa åskådare går det framåt i rask takt och strax efter middag är gjutningen fullbordad. Nu skall massan torka i lugn och ro innan formarna kan rivas. Det är bra, för själv har andra planer för resten av veckan.
Det erbjuds nämligen ett nytt tillfälle att segla. Ulle bjuder på seglats. Brodern Kaj följer med. Själv utnämns till kapten och får styra ut från bojen i styv bris. Båten, en IF eller Marieholmsfolkbåt, beter sig lydigt och läggs på kryss när ägaren har rett upp på fördäck. Själv föreslår Porsö som utflyktsmål, resten av besättningen motsätter sig inte.
Det blir en lång kryss och båtlaget är lämpligt framme vid lunchdags.
Läckerheter dukas fram på ett av de tillgängliga borden. Gamla minnen och politiska realiteter dryftas mångordigt. Vädret är omväxlande, vinden avtar och det är ömsom disigt och soligt. Innan avfärd kommer några regndroppar. Hemfärden blir en länsbog och presidentspelet diskuteras. Ingen kommer fram med några definitiva prioritetsutsagor så debatten uteblir. När det gäller politik är det bäst att inte föra fram sina åsikter alltför svartvitt, utan hellre lyssna till vad andra säger och hålla tyst med de egna tankarna.
Bröderna är mer än nöjda med utflyktsmålet och det hinner bli kväll innan de är vid hembojen. Själv får sköta landningen i den nu mycket lätta vinden. Det har börjat regna allt mera och den dyblöta besättningen går gärna rakt till bastun som Nickan har eldat. Han är glad att han har vänner och bekanta som tar honom på seglats. Att hela resan gick utan motorhjälp och att han såväl lade ut som till för segel utan missöden förhöjer hans självförtroende då det gäller segling.
Han går på den flytande båtmässan för att träffa Fredrik och Eddie. Och se Nordvind 20:an.
Mycket annat finns inte att skåda. En massa stora båtar med stora motorer. Till hisnande priser. Han kan inte förstå att det i detta land finns så många så rika personer att alla utställda båtar skulle bli sålda. Och de som inte säljs, vad händer med dem? Blir de liggande på lager?
*
För att vara miljövänlig tar han cykeln till Hagalund, metron till Mellungsbacka och cykel till Björnsö. Dit råkar Emma och Calle komma samtidigt, så de kan åka till holmen i samma båt.
Väl framme börjar han skura jullen som har angripits av mögel, troligen för att han inte hade zinknaftenat med i linolja-tjärblandningen. Han upplever att han har misslyckats med skötseln av båten och inser igen hur mycket arbete det krävs för att hålla en träbåt i gott skick. Framför allt skulle närvaro vara av vikt och det har han inte haft möjlighet till denna sommar. Släktingar har nog tömt båten efter skyfall, men det behövs också annan vård.
Bastun blir sen, men utsikten är förträfflig.
Följande dag är inte lika solig som han hade räknat med, men efter noggrant övervägande besluter han sig ändå för att göra en seglats. Till sin förtjusning får han med sig två unga gastar.
Han hade tänkt sig att de skulle segla runt holmen, men flickorna bestämmer att de skall segla till Gumbostrand för att köpa glass i kiosken. Det är motvind och jullen kryssar inget vidare då den inte har en ordentlig köl. Men trots att det tar tid vill flickorna fortsätta.
Det blir dramatik när staget på läsidan lossnar för att ett schackel har skruvat upp sig. Farfar ger rodret åt det förskräckta barnbarnet medan han söker skruven till schacklet som åkt ner i kölsvinet. Då de hotar att åka upp på land genom att de inte kan gå över stag släpper farfar ner storseglet och paddlar till Gumbo (de är nästan framme). Där vankas glass och snart är stämningen på topp igen.
Riggen fixas och tillbaka är det medvind så färden går betydligt snabbare.
När farfar måste trimma seglet får Alva styra igen och nu går det bra.
Hon vill fortsätta att styra ända hem trots att farfar är färdig med trimningen.
Seglatsen blir antagligen årets längsta med jullen. Farfar är glad att det finns villiga gastar så han inte behöver segla ensam längre. Synd att sommaren är i upphällningen.
Det blev igen en händelserik vecka. I morgon skall han cykla hem och sedan inleds följande, förhoppningsvis lika givande dagar!
minseglats 