Den som för skräpet till Gumbo får en glass. På egen bekostnad.
Han ror. Det är inte ofta man ser folk ro numera. Han är såpass gammal att han minns hur skärgårdsbefolkningen tog sig fram roende. Eller egentligen ofta hopande. Sittande på en tvärgående bita över relingen. En bemärkt diplomat brukade ro förbi. Namnet är förträngt. Närmare eftertanke skulle kanske röja namnet, men risken för misstag avskräcker. Numera ser man inte ortsbor ro. Inte sommargäster heller, för den delen. Däremot är paddling populärt. Men det är svårt att få allt skräp som samlas på sommarstället i en kajak. Eller på en SUP-bräda.
Innan han lämnar sommarstället hinner han på en kort seglats med Eddies julle. Sittande ombord är det svårt att få en helhetsbild av aktiviteten.
Det får bli detaljer i stället.
Han börjar komma underfund med båten. Förberedelserna tar inte längre så lång tid. Inte seglatserna heller. Han vågar sig inte utanför fjärden som ligger framför holmen.
En halvtimmes seglats blir ett äventyr. Han som har seglat över Atlanten och runt Bottenviken nöjer sig nu med det lilla formatet. Minimalistisk segling. I en båt som är till låns.
*
De besöker ett sommarparadis från 1900 i Bromarv. Ägs av ättlingar till Märta Donner. Lunch på veranda med Tjechov-stämning. Utfärd till Padva. Tack Rita och Piggus!
*
Muren i potten i Sjundeå håller honom vaken, så när det blir en ledig dag åker han dit. Nu är Timo hemma och han är inte svår att locka med på projekt. Han kommer med skottkärran full av verktyg och annan utrustning.
Det är lätt att jobba med Timo. Han har massor av idéer och med honom som arbetsledare går det undan. De lösa betongbitarna förankras med hjälp av granstammar och kätting.
Nu kan pensionären vila lugnare. Han har fullt upp de följande veckorna och fortsättningen av reparationen kommer att dröja. Men att komma igång är halva arbetet. Samtidigt har blåbären mognat och de första kantarellerna har dykt upp. Firandet av hans fars, salig i åminnelse, 100-årsdag hindrar ytterligare arbete härstädes.
*
Varför skriva blogg! Det har blivit liksom en vana. Han började för att skildra sin Atlantsegling sommaren 2016, men fortsatte av bara farten. Då var han ännu ”jag”, men tyckte att det blev för mycket ego och löste det genom att undvika ”jag” och skriva ”han” i stället. Det blir liksom mindre personligt på det viset,
Vid närmare reflektion har han upplevt det som praktiskt att anteckna sina förehavanden i bloggen, han har nämligen ett mycket dåligt minne och kan med jämna mellanrum bläddra i bloggen för att se vad som har hänt. Tidigare förde han sporadiskt dagbok, men så här kan också andra få insyn i hans liv, om det kunde intressera. Alltid är det någon som förirrar sig till sidorna, trots att han inte marknadsfört dem speciellt aktivt.
minseglats 