Muren, som skall förhindra att vattnet i potten, som han gillar att doppa sig i, skall rinna bort, ner över grannens odlingar, håller på att vittra sönder. Han har föresatt sig att reparera skadan, men osäkerheten och tvivlet på den egna förmågan fördröjer projektet. För det första borde han vara på plats, men de dagliga strålbehandlingarna utgör ett hinder. De tar i och för sig slut nästa vecka så man får se.
Grannen Timo som kan det mesta och som har hjälpt med reparation av taket och avverkning har inte varit anträffbar de gånger pensionären önskat. Det behövs nämligen en expert.
Han är redan på väg att skaffa cement för reparation av betong, murslevar och betongblandare då han kommer att tänka på att grannen kanske har sådana. Eftersom han dessutom är osäker på vilket slags bruk som är ändamålsenligast vänder han om för att gå hem att fundera. Det blir väl att än en gång åka tomhänt till stugan för att stå och begrunda vad som kunde göras i väntan på att grannen skulle dyka upp.
Sagt och gjort, efter dagens behandling åker han till stugan. Ingen granne syns till, så i brist på annat fäller han en gran som står nära projektmuren.
Arbetsytan blir härmed större, men han vet fortfarande inte hur han skall gå till väga.
Han kvistar, sågar upp och klabbar granen i stället, det vet han hur han skall göra!
Tillbaka till båtprojektet:
Öljetterna i seglet är utbytta och duken förstärkt.
En kort seglats i god vind och fart, ända till dess att sprinten som håller storfallets nedre block på plats vrids loss. Det är bara att ta iland igen och fixa fallet med en stadigare ring från nyckelknippan.
Kvällen blir vacker och firas med släktingar i ”kusinhuset”
Följande dag blir det att åka in till stan och fortsätta behandlingarna. De börjar nu ge sig till känna i ryggen och mellangärdet. Men bara två gånger återstår, biverkningarna lär ändå fortsätta en tid framåt…
minseglats 