Hälften..

..av behandlingen har nu genomförts. Han känner sig bunden av de dagliga besöken på cancercentret, men också av andra måsten.

Av insiktsfulla har han fått höra det han nog redan visste, att hans förlängning av bommen på allmogejullen inte fyller måttet. Men som det nu ser ut vet han ändå inte när han har tillfälle att segla.

Cyklandet får komma i seglandets ställe. Huvudsaken är att vara på väg. Trampar till Esbo och besöker en asiatisk butik som kommit dit där R-kiosken tidigare var. Han handlar något smått, önskar att han hade tid att bekanta sig med sortimentet. En annan gång kanske. Tar tåget till Kyrkslätt där han besöker Sale med bekantare varor. Trampar sedan vidare tills det blir aktuellt att ta bort t-skjortan som han sätter nånstans, kanske löst på pakethållaren. I varje fall är den inte kvar när han kommer fram. En skjorta med texten SUOMU som han fick för tredje plats i superslalomtävlimgen därstädes. Nu har den blivit problemavfall. Trots närmare 30 grader eldar han bastu när han kommer fram till stugan. Doppet i potten svalkar.

Och så är det plötsligt måndag igen!

Magen krånglar fortfarande. Till natten tar han en dos Pegorion och tre kapslar Laxoberon utöver en halv Mirtazapin och en Melatonin för sömnens skull. Han somnar men vaknar strax till att det är luft i magen. Dessutom ont. Han tar till slut en halv Opamox och en Paramax och sover till morgonen.

Magen är sedan bra igen, cykelturen till Mejlans går på ny rekordtid och behandlingen behöver inte avbrytas. Kalas hos vänner med massor av god mat på kvällen. Magen tackar och tar emot.

Livet är kort. Att sitta och vänta i en höghuslokal under rådande högsommarväder tär på honom. Å andra sidan borde han lära sig tålamod. Om livet skulle gå i hans takt skulle han nog bli ganska ensam. Att vara själv skulle kanske ha varit en plausibel lösning från början. Men också det har han prövat utan tillfredsställande resultat.

Midsommarafton firas med släkten på släktgodset. Och äntligen kommer han ut och seglar en tur!

Seglatsen är kort men meningsfull. Fortfarande är det svårt att få seglen rätt. Bommen är förlängd, men nu hindrar stagen spirbommen att komma ända upp vilket leder till att bommen kommer för lågt. Att han har denna möjlighet att segla och att trimma under pågående behandling tillfredsställer honom.

Men ont om natthärbärge leder till hemfärd och fortsättning till Sjundeå följande dag. Växter bör vattnas.

Ibland. Eller egentligen ofta. Känner han att han har valt fel väg. Eller lättvindigt handlat enligt impulsiva nycker vars följder han inte har förmått förutspå. Detta interna handlingskrav leder till fördärvet. Varför är det så svårt att bara se tiden an? Många lösningar hade varit betydligt snabbare om han hade haft tålamod att vänta och se i stället för att låta sig vilseledas av nödlösningar.

Hur som helst får han finna sig i nuläget. Den mänskliga tillvaron är en enda räcka felaktiga val som lett till den situation vi nu befinner oss i. Det är mycket lättare att ta lättvindiga beslut än att ogiltigförklara dem. Lättjan och uppfinningsrikedomen kombinerade har lett till påfund som nu hotar att förinta den livsform vi har åstadkommit. Och vi ångar på i ullstrumporna.

Hur som helst; efter midsommarhelgen är det bara 1/3 kvar av behandlingen. Vad som sedan följer återstår att se..