..försätts han oftast i omöjliga situationer som han har svårt att ta sig ur. Alldeles som i verkligheten tenderar han att handla först och tänka sedan.
I drömmen fungerar inga fortskaffningsmedel och han kommer ingen vart, når aldrig fram. Senast var han på väg till släktens sommarställe med en hel skolklass. Men i Gumbostrand blir det stopp. Den bokade båttransporten visade sig vara en balja som hotade sjunka efter att två elever stigit ombord. Andra flytetyg visade sig vara lika sjöodugliga. Båtarna påminde om de farkoster som används av båtflyktingar på Medelhavet.
Han kontaktar släkten, men får ingen förståelse enär han inte varskott om sin ankomst i förväg. Vid närmare eftertanke finns det heller inte sovplats för alla på holmen. Mitt i detta dilemma vaknar han, lättad över att det igen bara var en dröm. Men det kunde ha varit verklighet..
Dagens behandling är tidigare, så han åker ut till holmen trots att regn utlovas. Han hinner i varje fall med det han kommit för att göra innan det börjar regna. Eddie har nämligen gett honom tipset och tillåtelsen att förlänga bommen med en snedskarv, så han drar ut bomliket för att se hur lång skarven skall bli.
Detta arrangemang håller honom sysselsatt. Tyvärr tillåter inte kilometerbegränsningen på leasingbilen honom att varje dag alternera mellan Sibbo och Sjundeå, men en gång i veckan till vartdera ställe räknar han med att klara om han däremellan cyklar till Mejlans.
Nu har han ordnat det så att han har torra granstammar i Sjundeå av vilka han kan såga skarvbiten. Det föranleder ett besök där på väg till och från Peters kalas i Ekenäs under helgen. Sedan i en lämplig paus mellan behandlingarna nästa vecka planerar han att åka ut till holmen igen för att utföra skarvningen.
Under veckan är det lugnt på holmen då de flesta andra ännu är i arbetslivet. När syster Nena inleder sin semester i medlet av juni har han inte längre tillgång till den gemensamma stugan.
I bokhyllan hittar han en intressant bok som han inte sett tidigare.
Boken, som har utkommit 2010, innehåller korta reflektioner av författare som då var i samma ålder som han är nu. Kändisar som John Wikström, Claes Andersson, Ulf Särs, Märta Tikkanen, Per-Erik Lönnfors, Elly Sigfrids, Birgitta Boucht, Gösta Ågren, Birgitta Ulfsson och andra, berättar om åldrandets vedermödor. Flera av dem har avlidit sedan boken utkom.
Det är fint att det finns böcker på hans olika vistelseorter så att han inte behöver släpa med sig.
Denna natt har han fått tillgång till sin gamla båt och bjudit flera bekanta på långseglats. Det går, igen alltför sent, upp för honom att det bara finns fyra kojer ombord medan deltagarna är dubbelt så många. Han kommer då på att man seglar i skiften så att frivakten har tillgång till kojerna. Också i hamnarna.
För övrigt beskriver Claes Andersson snarlika drömmar. Sådana där man inte kommer någon vart.
För pensionären är det en välsignelse att han har tillgång till ställen där han i enskildhet kan vistas nära naturen. Att kunna doppa sig i havet eller potten medför livskvalitet.
Till behandlingen skall man komma med tom mage och fylld blåsa. Om det finns luft i magen avbryts behandlingen och patienten får gå ut att försöka släppa väder. Om ca en halv timme blir hen inkallad för ett nytt försök. Hittills har det lyckats då.
Till veckoslutet är han på väg igen. Trots det kommer han nog inte att nå sina drömmars mål. Och om han gjorde det skulle han antagligen snart bli uttråkad…
minseglats 