Som gårdagens moln förutspådde blev det en natt med blåst och regn. Tur att jag hann få gluggarna tätade. Besiktningsmannen Keijo kommer kl 10 som överenskommet.

En trevlig man som sitter en stund och språkar innan han skriver under dokumenten och ger besiktningsfästan.

Det slutar regna men blåser förfärligt. Närmare 20 m/s i byarna. Jag sms:ar med Tuomas och vi kommer till att vi inte kan göra något idag, vi gör ett nytt försök i morgon.

För att komma bort från blåsten tar jag spisen och går in i båtskjulet för att kombinera delar från den gamla spisen med den nya och göra den kardanupphängd.

En billig campingspis blir nästan sjöduglig.

Dagen tillbringas mestadels ombord med småpyssel och justering av förtöjningarna.

Vinden kommer rakt från sidan.

Båten som Mika jobbar med har blåst omkull.

I båtskjulet känner jag mig hemma. Flera pärlor döljer sig under dess tak.

Under kvällen har vi körövning via Zoom. En del körmedlemmar är på plats vid Logens gård medan andra, som jag, sitter framför skärmen och följer med i noterna. Ljudåtergivningen är skral, annars funkar det.

Nästa morgon ger jag mig av efter morgonmål ombord och toalett på SSJ. Kör till Kokkola via den vackra kustvägen. Igen slår det mig att här kunde jag bo! Österbotten har faktiskt fått mina fördomar på skam. I affärerna i Jakobstad blir man först tilltalad på svenska. Vilken lyx!

Kokkola är inte lika svenskspråkigt, men där bor Tuomas som är färdig kl.8.30 som överenskommet. Vi kör samma väg tillbaka medan han redogör för missförhållanden i sin hemstad. Framme i Freja litsar vi och beslår seglen innan vi för motor puttrar till simhopptornet där vi förtöjer. En dykare håller på att undersöka bottnen inför säsongstarten, men han låter sig inte störas av vår framfusighet.

Vi bestiger tornet med dirklinan och storfallet i var sin hand. Jag drar masten närmare den tio meter höga avsatsen med storfallet medan Tuomas trär i dirklinan. Precis lämplig höjd på tornet, men vi konstaterar båda att vi nog inte skulle hoppa i sjön därifrån.

Skönt i varje fall att ha dirken på plats trots att det går att segla utan den. Vi kör vidare till klubbhamnen för att tanka vatten. Jag lägger slangen i tanken medan Tuomas skruvar på vattnet och går akterut efter kemikalier till toaletten. Då hoppar slangen förstås bort och vatten sprutar ut i förpiken. Spinnakersäcken, Tuomas´ huppare (munkjacka) och styrbords madrass blir genomvåta. Lärdom: försök aldrig göra två saker på en gång!

Med de våta persedlarna på tork på däck fortsätter vi och hissar segel. De kommer upp utan problem. Freja är nu i sitt esse!

Vi glider förbi Baltics maximonster. Är det Pink Gin som är inne på årsservice?

Vi fotograferar flitigt och konstaterar att den båt som nu ligger här ändå har smäckrare linjer än den som låg här föregående sommar.

Snart vänder vi om och seglar tillbaka till båtvarvet. Efter att ha ätit lunch på Vegana fortsätter vi att jobba ombord. Stag och vanter spänns och förses med sprintar. Jag beklagar mig över att solpanelens regulator igen visar att ackumulatorerna är tomma. Det visar sig att Mats som jobbar på sin båt i skjulet är expert på båtelektronik. Han lovar att tillsammans med Boris, som har sin nya båt bredvid Freja, skall titta på batterierna i morgon. Jag låter laddaren ligga på trots att mätaren redan visar att laddningen stigit till över 75%.

Catharina Nyberg, tidigare delägare, kommer på ett nostalgiskt besök ombord tillsammans med sin dotter, Johans sambo. Chatarinas man köpte båten, som då ännu hette Niña, av biskop Lennart Koskinen i Sverige och tillbringade ett år med att rusta upp den på land. Det var han som döpte om båten till Freja, målade friborden vita och däcket grönt. Tyvärr insjuknade han och dog och båten såldes till Johan Krause som jag köpte henne av.

En sorglustig episod: När Tuomas och jag kastade loss rörde sig båten inte ur fläcken hur mycket jag än ryckte i bojlinan. Jag hade haft många förtöjningslinor i land under stormen, men alla var lossade. Till slut såg Johan, som stod på bryggan, att en av spridarna satt fast i mastkranen. Tur att ingenting gick sönder! (Åtminstone inte vad vi kunde se..)

Efter en drygt två veckors hårt arbete kör jag sedan söderut. Freja blir kvar att vänta på att någon kommer för att segla hem henne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: