Till fjälls igen.

Vi bygger upp vår image på de sociala medierna. Det som vi upplever som meningsfullt och intressant lägger vi ut, inte vardagens tristess. Härvid är det meningen att eventuella läsare skall uppfatta oss som ständigt varande på gång med häftiga upplevelser.

Lappland är det landskap vi brukar uppsöka när vi vill åka skidor. Här finns ännu snö och vackra vyer. Salla är en ort som saluför sig med devisen ”In the middle of nowhere”. Oftast är backarna rätt så tomma och liftköerna obefintliga. De turister som besöker orten är sydlänningar som inte åker skidor.

Denna gång är vi ett gäng gubbar över 60 som tränar storslalom under 4 dagar. Vi upplever oss som tävlingsåkare och vill fortfarande lära oss de nyaste åkteknikerna för att bli snabbare. Att vi med åren skulle bli långsammare reflekterar vi inte över. Vi jämför våra åk med världselitens och eftersträvar perfektion.

Vi har två träningspass per dag, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Däremellan äter vi lunch på utskänkningsstället i backen. Efter träningarna tar vi oss till vår hyrda stuga där vi badar bastu och klär om oss. På kvällen går vi ut att äta på någon restaurang. Kelo, Kiela eller Revontuli. Turvis. Sömnen brukar därefter infinna sig snart.

Denna gång var solen en sällspord gäst. Endast den sista dagen behagade hon visa sig. Kölden ökade dag för dag i likhet med vinden, men uppnådde inga extrema utslag.

Alltid lika ögonbedövande vackert måste landskapet förevigas trots att fingrarna är stela av köld och telefonkamerans laddning sjunger på sista versen. Det har igen varit en härlig tid i fjällen, trots värkande knän och tom plånbok. Vi återkommer ännu denna vinter!

När vi landar i Vanda har också södra Finland begåvats med ett snötäcke. Säsongen kan äntligen börja på allvar! Den första tävlingen går av stapeln i Messilä inkommande lördag…